Nu har jag slutat amma helt. It's official! När jag var sjuk i julas minskade min mjölkproduktion rejält, ammade därefter bara på morgonkvisten (eftersom hon var nästan 6 månader kändes det ändå lägligt att gå över till vanlig mat) och så för någon vecka sedan vägrade Ivy helt plötsligt både bröst och nappflaska. Det är pipmugg som gäller. 

Hade ställt in mig på att helamma i 6 månader, och därefter känna mig för. Men nu blev det ödet som bestämde. På ett sätt känns det skönt att det bara blev, att jag slapp göra valet själv.

 

Men! Praise amning! Här är min lista på fördelar med att amma. Är så tacksam över att det funkade för mig (amning är faktiskt inget att ta för givet, det tog ett dygn innan jag fick till det med Ivy).

 

• Inga större förberedelser krävs, bara att slänga fram bröstet. Nu hade jag visserligen amningsnapp, men så mycket längre tid tog det inte att sätta på den.

• Maten har rätt temperatur direkt.

• Det är gratis. Sedan Ivy började äta vanlig mat har hennes kostnader blivit det tredubbla.

• Jag hade alltid maten med mig.

• Fick oftast ha en hand fri, ibland båda (om hon var lugn räckte det med att hon bara vilade mot min arm).

• Ivy fick mitt immunförsvar via mjölken.

Sen var det bara supermysigt att ligga och hålla om min lilla, varma, gosiga bebis som jag älskar jättemycket, medan hon låg där och smaskade och grymtade och var superfin. Awwww. 

 

Det finns såklart ett par mindre roliga saker med att amma också, t.ex. läckage (se bild hehehehe), men eftersom jag inte vill att det här inlägget ska sluta med en negativ klang tänker jag hålla tyst om dem. Allt bra väger upp det ändå.