Danisnotonfire-Daniel är himla awesome för att: brittisk accent + rolig + klockren + videor med igenkänningsfaktor 99,9 = vinnande koncept. Amen.

Så. Inatt hände Existential Crisis för 456 706 567:e gången i mitt liv. Hallå, alla har dessa tankar någon gång, annars ljuger ni, inte bara för samhället utan också FÖR ER SJÄLVA! Och inatt låg jag i sängen med Kim och grinade över att "Inget spelar någon roll för att alla kommer dö ändå" för att jag glömt bort vad jag blev ledsen över (säkert dumma tankar om äckel) från början.

Men det är ju så. Egentligen spelar ingenting i hela världen någon roll. Alla dör. Vi föds kanske för att leva, men vi föds också för att dö. Och sedan finns jorden inte mer och så var det med det. Ingen kommer att sörja jordens undergång, för att det kommer inte att finnas någon som kan sörja den. Så alla som säger att de bara tror på det logiska, det här är sanningen. Vi betyder inget i det stora hela.
Idag har jag ingen Existential Crisis så min hjärna bryr sig inte riktigt om texten ovan. Jag sitter inte och försvinner i filosofier över hela universum tills allt som är logiskt inte alls känns så logiskt längre. Inte idag. Men det är himla jobbigt då det händer. Man ba "Why am I even doing this, it makes no sense!" över vad man än håller på med. OBS. Kan framkalla illamående. Och så får man flashbacks över hela sitt liv och tänker "DET MÅSTE FINNAS NÅGOT STÖRRE ÄN DET HÄR LIVET VI LEVER OCH KOMMER ATT LEVA FRÅN OCH MED IDAG!". Och så går man och sätter sig i en garderob och stirrar ut i intet i ca 84 minuter.

Men som Gandhi sa: "Whatever you do in life will be insignificant, but it's very important that you do it because nobody else will."