510. Rädd för döden
Är du rädd för döden?
Både ja och nej. Mest ja tror jag. Döden är så himla oförutsägbar, och absolut helt oundviklig. Det är den enda saken vi alla kommer få uppleva men aldrig kunna återberätta för någon annan. Själv tror jag att allt bara blir svart när man dör, man slutar finnas helt enkelt. Det känns ju helt logiskt. Men det är samtidigt en så himla läskig tanke, på ett ögonblick, ba poff borta. Gaaahahhhah! Därför brukar jag trösta mig med att det finns något slags afterlife, det blir liksom mindre läskigt då.
En sak som gör mig rädd för döden är vetskapen om att alla jag känner och älskar en dag kommer att försvinna. Och jag såklart. Eftersom livet tar slut när döden tar vid är det ju de som fortsätter leva det påverkar mest. Jag kommer ju inte märka något då jag dör, jag är ju liksom borta, men de som lever kvar... För dem kommer det att märkas, för dem kommer det ske förändringar. Gah, det är så sjukt läskigt!
Kan typ inte tänka på döden för att jag drabbas av akut extential crisis. Ahhhhhhh.
Men å andra sidan är det onödigt att vara rädd för något oundvikligt.
bild via
Trackback
