Mitt kortaste? Eh... en natt? Hehehe. Nä, Kim (som jag är tillsammans med nu) är mitt första riktiga förhållande. Så om man får räkna mellanstadie-romanser är mitt kortaste ett sådant. Var tillsammans med en kille som hette Michel i 6:an, och vi var ihop i nästan tre månader. Innan vi blev "ihop" hade jag en crush på hans tvillingbrorsa #fail.

Jag har varit tillsammans med Kim sedan april 2012 (vi har inget exakt datum, det bara blev) och det är väl egentligen det enda förhållandet i mitt liv som räknas. 2,5 år har gått, men det känns som mycket längre. Det finns nog ingen person jag kan vara mig själv med så mycket som honom. Folk (ståuppkomiker i New York) säger att man inte kan vara tillsammans med sin bästa vän, men det tycker jag. Kim är min bästa vän. Jag vet inte ens om jag skulle kunna vara tillsammans med någon utan att vara vän först.

Vi förlovade oss 6 september förra året. Förra hösten tänkte jag mycket att jag ville gifta mig, att det är vad en förlovning innebär, att det är ett löfte om att man senare vill gifta sig med personen. Jag tycker fortfarande att en förlovning är något seriöst, men istället för ett löfte om ett giftermål är det en symbol eller ett löfte över att man vill vara tillsammans med personen förevigt. Giftermål skrämmer mig lite, och jag tycker inte att det är nödvändigt. Man kan vara tillsammans livet ut ändå.