Jag ska vara ärlig. Jag har svårt att säga nej till alkohol. Jag vill att alkohol ska finnas i mitt liv. Jag skulle inte kunna bli nykterist. En av anledningarna till varför jag inte vill äta läkemedel är för att man helst ska avstå från alkhol då. Då jag testade på antideppressiva förra året gjorde jag inte det, vilket resulterade i ett gäng snea fyllor.

Egentligen hatar jag att vara full. Det är drygt. Men det är skönt också. Och kul. Trots att alkoholen förstört mer är förhöjt det senaste året vill jag inte fatta. "Men nästa gång blir bra". Det jag hatar i slutändan är illamåendet (hej emetofobi), inte att mina äckelspöken börjar härja i mitt huvud.

Jag kan säga nej. Det är bara det att jag inte vill.
Jag dricker mig inte full ens en gång i månaden. Men jag känner lusten till att göra det.

Men försvinner alkoholen helt från jordens yta, whatever liksom. Skulle sakna den till en början. En kall öl är gott då och då. Rött vin också. But in the end of the day, what does it matter? Finns dock risk att folk skulle börja bruka droger i större utsträckning istället. Så även jag. Typ cannabis.

Nu har jag inte druckit alkohol sedan Halloween, och jag tänker fortsätta i det spåret ett bra tag framöver.