En höstutflykt


4 oktober 2016 |:| Roadtrip

Höga Kusten-bron, och så vidare. Middag på en brygga. Mysdag. Hade helt glömt bort...

Mina nya musikfavoriter


Har gått och blivit pop-flicka igen. LOLz. Det här är mina två favoritlåtar at the moment. Ett resultat från att jag typ bara lyssnar på NRJ i bilen från och till jobbet. Den första får mig att vilja dansa 24/7 (fast vet inte om jag gillar orginalet eller Alan Walkers remix mer, wahhh) och den andra ger mig alla feels i världen. Japp. Så är det.

Bildkällor: 1 | 2

Februaribarn

 
6 februari: Bästa mormor fyllde 96. Tillsammans med mamma skulle jag och Ivy hem till henne och fira med semlor, meeeeeen så dök min kära kollega inte upp i tid, så jag fick täcka för honom och därmed sluta 16 istället för 13, som i sin tur ledde till att jag fick ställa in semelkalaset. Buhu, sadface. Får ta det lite i efterskott, tror inte mormor bangar besök och fika liksom.


8 februari: Grattis Malin! Två dagar senare bjöd hon mig på fika på Lundbergs (fast det borde vara tvärtom), och jag bjöd på en liten present. Den innehöll filmen Nånting måste gå sönder (2014). Vi måste se den snaaaaaaart.

10 februari: Min kära son har hunnit bli hela fyra år gammal nu. Bästa Jamie, finaste tatten i hela världen. Och bittraste?

Och såklart, 9 februari: Finaste Jimmy Sullivan. RIP.

Flyttkaos & triangeldrama


Januari var en jobbig månad. Kaos, väldigt mycket kaos. Pallar inte kaos.
Flyttlådor, stress. För många känslor på samma gång. Heartbreaks. Jag är så himla dålig på att göra val.

Jag saknar att blogga. Jag saknar att pyssla med Ivys fotoalbum och min dagbok. Daaaaaaamn.
Frågade om min framtid, och "Kraften kommer alltid att vara med dig", so I guess I'll be okay.

When I make you angry, you're stuck in the past

 

Ur dagboken: Söndagen den 15 januari.

Bytte till CD i bilen för all musik på radion var skit. Satte in en ny. Escape The Fate - This War Is Ours (2008). Flashbacks. Det är 2010, och det är höst. Jag trodde jag var glad och mådde bra, men när jag tänker tillbaka känner jag bara illamående och ångest. Det är så himla äckligt hur ljud, i synnerhet musik, och dofter kan ta en tillbaka till hur en precis kände då. Det känns lite som att stå mitt emellan två världar. Fysiskt i nuet, psykiskt i dåtiden. Pallar inte alltså. Så sjukt jävla vidrigt. Varför känns det nästan aldrig bra? Varför är det förflutna bara ångest?

Råkade falla för en gammal flamma. Something av Escape The Fate.
Den oerhört gulliga teckningen ritade jag 2010 när jag och mina kompisar skulle se dem live (fast så ställde de in, bajskorvar).