Elva dagar. Sedan räknas jag inte längre som ordinarie personal på Burger King. Åtta arbetsdagar. Efter det går jag från att ha en tillsvidaretjänst på 75%-ish till att jobba extra en gång i veckan.

Jag har bara jobbat på Burger King i ett år (och två månader), men det är tillräckligt för att det ska kännas sjukt konstigt. Jag ska börja plugga. Det var liksom hela 6 år sedan jag tog studenten, och efter det har jag fumlat efter mina karriärsdrömmar i mörker. Men nu har jag fått fotfäste. Jag ska börja plugga. Med mål att hamna i en bransch jag har jag har cirka noll erfarenhet inom men som jag tänkte skulle passa perfekt för mig. I don't even know anymore. Sjukt nervös. Kommer det ens gå vägen?

Utan att jämföra mig med någon annan känner jag att jag har ett tufft år framför mig. Pendla till Umeå varje dag. Studera på heltid. Jobba lördagar (jag har föreslagit endast stängningar, dvs 16:00-01:00). Barn. Hus. Eventuellt förverkliga några av våra renoveringsplaner. En sambo vars schema är som en liten bergochdalbana. Bara tanken gör mig trött. Men också taggad. Efter mina år utan moivation och så vidare känns det som att jag har en del att ta igen. Det är faktiskt bara ett år.

bildkällor: 1 | 2 | 3

KOLLA IN SNUBBEN! MIN NYA CELEBRITY CRUSH! SERIE-CRUSH! CHARACTER-CRUSH! OMGOMGOMG! Alec Lightwood i Shadowhunters, eller Matthew Daddario som han heter i den fantasy-lösa verkligheten. Snyggsnyggsnygg. Och Malec OMG OTP! Iwantyounakedinmybedrightnow #iwillnevergrowup

Just serien Shadowhunters är något jag nyss börjat titta på. Älskade filmen The Mortal Instruments: City of Bones (2013). Är fett sugen på att börja läsa böckerna. Älskar idén liksom. Dessvärre saknar serien mystiken och skådespeleriet som filmen hade (among other things). Så jag vet inte riktigt om jag kommer fortsätta titta efter första säsongen. Serien är liksom inte bra kvalitétsmässigt, men jag gillar storyn. Och Alec är sååååå snygg. I mean, hot boys; tall, brown-eyed, hot boys, they got me like sdvfhjbsvjhsabfvlkjfbvl.

Trevligt kväll önskar one-shallow-bish!

Igår tvättade jag min bil, och idag dammsög jag den. It looks so neat now. Yay.

Ja. Jag har en bil. En egen bil. Jag har haft mitt körkort i snart fem år, men aldrig under dessa fem år har jag varit intresserad av att äga en bil. Så sent som fram till årsskiftet kände jag att jag aldrig vill ha en egen bil. But then this year came, vi flyttade några kilometer bort från stan (provade att gå med Ivy till dagmamma sedan jobb, och det var inte hållbart), jag blev less på att vara beroende av andra (kunde inte längre låna Kims bil ju, since we broke up-ish) sååååååå biljakten började. Blev less på biljakten. Valde den fräschaste i min prisklass, inom rimligt avstånd och ba JAG TAR DEN (trots min faders småhat gentemot märket i fråga, LOL).

And I kinda like it. Det är långt ifrån min drömbil, men den funkar och den känns bra. En svart Ford Mondeo. Från 2004. Med skitfula fälgar och dålig radiomottagning.
Jag ville inte ens ha en så stor bil egentligen. I was like, "Jag vill ha en kombi, men den ska vara mindre än Kims [Audi A6] bil [som han hade då]", och så blev den inte det :PPppPpppPP

Och nu har jag dedikerat ett helt inlägg till min bil. Oj.

Puss!

Efter flera års velande har jag äntligen gjort mitt karriärval. Och det känns Så. Himla. Bra. Ni vet inte.

Min dröm har länge varit att jobba med film. Kanske helst av allt regissör. Allt för länge.Men alla mina försök har bara runnit ut i sanden av olika anledningar. Jag har mått dåligt, jag har tappat all min motivation, jag har inte orkat. Jag har velat om när, var, hur och fått börja om en och två och tre gånger, men aldrig kommit längre än att kartlägga skolor för detta. Fått ångest över hur dyrt det skulle bli. Fått ångest över att mitt enda IG råkar vara i det mycket väsentliga ämnet Samhällskunskap. Fått ångest över att jag behöver flytta och vad det innebär för Ivy.

För ett år sedan kände jag att det var dags att lägga min dröm åt sidan och titta åt andra håll. Jag funderade på lärare, och på parkanläggare... Men i december bestämde jag mig för något helt annat. Och det känns så rätt. Och så kul.

Den 11 september börjar jag plugga en yrkesutbildning i Umeå. Utbildningen är ett år och efter det väntar två lärlingsår. Jag är så taggad. Och nervös. Och afjkHGEFIHGJD!  Can't wait to learn s t u f f f f f f f f !

Och ja, jag är väl medveten om att jag inte sagt exakt vad det är jag ska plugga. Muhahahah.

♥ Kolla stortjejen ♥

a birffday post is coming up

Här är jag (och en Ivy) på en väg i min nye neighbourhood den nittonde juli.

 

Alltså shiet. 2017 var inget bra år för bloggning. Men så kan det bli ibland. 2013 hände samma sak, men jag återvände. Nu känner jag mest; vi ser väl. Skriver blogginlägg i huvudet, men tar mig aldrig tid att faktiskt öppna bloggjäkeln. Så vi ser väl.

Men! Jag har semester nu! I två veckor, och det känns så himla skönt. Har jobbat stenhårt i hela juli.