Belgien | Dagbok, del 1


Tisdag 16 november
Hej då Sverige! Efter en natt på Arlanda med minimalt lite sömn. Kul.
Brorsan fick fönsterplatsen på flyget eftersom han inte flygit på sju år, och aldrig utomlands.


Frukost på Hi! Brussels på flygplatsen i Bryssel. Våffla!

Det är så himla lätt att flyga till ett annat land, men att ta sig från flyplatsen är alltid lika kul. Och förvirrande. Man ba "Jaha, nu då?". Speciellt när allt står på Franska eller Flamländska. #rookie



♥ Vackra gamla lägenheter och townhouses ♥
Vi bestämde oss för att gå till hotellet. Bästa sättet att ta in nya städer.

 
Stationsbyggnaden intill vårt hotell var fab.
 
 
Min kära bror var desperat efter hårspray (not kidding) så vi gick till Lidl.
Jag använder inte hårspray så jag köpte andra saker istället. Ätbara saker.

 
Spanade in vackra dörrar och stod under skyltar jag inte begrep.

Efter flygplatsens tågförvirring fick vi vår revansch då vi tog oss an Bryssels lokaltrafik.
En spårvagnstur och en liten promenad tog oss till arenan Forest National.


Street food utanför arenan. En rätt skum burgare och Jupiler, deras standardöl (tydligen).

 
Avslutar med "Josh Dun killin' it on top the crowd". Trees

It ain't the speakers that bump hearts, It's our hearts that make the beat


                                                    Twenty Øne Piløts
:: 16.11.16 :: Forest National, Bryssel

OMFG! THIS CONCERT! Så. Himla. Bra. Dagarna efter hade jag svårt att känna något annat än en längtan efter att se dem igen. Och igen. Och igen. I'm not even kidding. Det var längesedan jag kände så efter en konsert. Var nära att ta tåget till Paris dagen efter (well, vi var i Bryssel, så Paris var bara 3 timmar bort) för att gå på deras sista spelningen för den här turnén. 1 300 spänn för de sista biljetterna? HMU! Meeeeeeeen vi sket i det.

Okej. Konserten. Bry hette förbandet. En irländsk indiepojke som... var okej... Men inte min kopp te. BUT THEN BAM! TWENTY ØNE PILØTS! OMFG! LOVED IT! Man, these guys. Älskar hur deras musik får mig att känna.
Älskar hur relaterbara deras texter är (grät första gången jag läste genom texten till Migraine). Älskar att många av deras låtar låter lyckliga men egentligen handlar om tunga saker så som depression och ångest (like Sometimes death seems better than the migraine in my head).
Älskar att de spelade Fairly Local och House of Gold som intron även om de inte spelade låtarna i sin helhet. Älskar att de körde en halv, pianoversion av Stressed Out efter den vanliga, för jag gillade faktiskt inte Stressed Out live, men det avslutet räddade den.
Älskar hur kreativa de är med sin musik live. Älskar allt. Älskade att hoppa till Trees i slutet, för den låten är så himla fin. Älskar inte att det var en fjäril inuti arenan (mer om det i ett annat inlägg). Hatar att jag suger på att rappa pga tungvrickning.

Shiet. Har inte varit så här blödig efter en konsert sedan första gången jag såg Avenged Sevenfold (för sist jag såg A7X blev jag bara lycklig rakt igenom). Blödig som i att alla känslor kommer som en våg som förvandlas till tårar under en veckas tid efter konserten varje gång jag lyssnar på dem. LOLz.
Ångrar inte en sekund att jag åkte till Bryssel för att se dem. Detta gav mig mersmak. Skulle kunna resa världen över för konserter ♥

Sometimes to stay alive you gotta kill your mind


Mina Belgien-naglar. Mitt favoritlack Just Lanai-ing Around från OPI och en liten TØP-logga. Orkar inte strula med mer komplicerad nailart än så här då jag tvingas ha korta naglar.

Ser fram emot att dela med mig av alla Belgien-bilder!

 
Kom hem från Belgien i lördags, spenderade resten av helgen i Stockholm och kom hem till Örnsköldsvik i söndags kväll. Igår sög. För två veckor sedan gick Kim tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten, och igår hade Kim öppningspass medan jag hade stängningspass. Jag sov när han drog till jobbet och han sov när jag kom hem. När han slutade började jag. Vi träffades alltså inte alls. Det var första gången detta hände igår, men absolut inte sista. Skulle vara fint om åtminstone en av oss kunde ha ett 7-16- jobb.
För Ivy går det i alla fall hur bra som helst. Hon är inskriven hos en dagmamma som dessutom också råkar vara hennes farmor, och hon trivs hur bra som helst. Kul!

Twenty Øne Unicorns

 
Long time no DIY-phonecases. Har varit trött på alla mina gamla skal sålänge nu, så det var på tiden. Pimpade mitt gamla misslyckade ormskinnsmönstrade och bytte ut Panda-klistermärket mot ett blingigt |-/.

Ikväll åker jag och brorsan ner till Arkham Asylum höll jag på att skriva. Och nu skrev jag det också, LOL. Men menar såklart Arlanda. FÖR IMORGONBITTI ÅKER VI TILL BELGIEN. TAGGA TWENTY ØNE PILØTS! Konserten är imorgonkväll och jag har inte bara förberett med deras logga på mitt mobilskal, utan även på naglarna. AHHHHHHHHHHH! Är lite nojig över att något ska gå fel meeeeeeeen egentligen tror jag inte det OMG TAGGA.

Tell me a lie in a beautiful way

 
OMFG. Inget annat band får det att pirra i kroppen som Avenged Sevenfold. Älskar den här live-versionen av The Stage. Älskar att de släppte ett nytt album (nästan) helt utan förvarning. Ba, BAM, här har ni. Tack ♥

Ser så himla mycket fram emot att se dem live i mars. Ser så himla mycket fram emot att få köa med Twiggy och Erica igen. Det kommer bli svinkallt, men det kommer det vara värt.

We're going to hell


Jag är så himla besviken. När jag först hörde om att Trump skulle ställa upp som kandidat i det Amerikanska presidentvalet trodde jag att det bara var ett skämt. Trodde på riktigt inte att skulle kamma hem det. Då. I år har jag inte direkt känt mig lika hoppfull.
Jag tycker synd om alla som röstade på Hillary. Jag är besviken på alla som gjorde det möjligt för Trump att vinna (tycker nog lite synd om dem också).
Jag hatar att det här inte bara kommer påverka dem, utan hela världen.
En man som Trump (som intenedvärderar alla som inte är vita cis-män) borde inte få besitta en av världens mäktigaste positioner.
Hoppas att de som jobbar för honom är somewhat vettiga och inte kommer låta honom göra allt för stor skada.
 
The world is going down
(but only if we let it)

I dunno. Kände bara att jag var tvungen att skriva något BECAUSE I'M SO PISSED OFF och rädd att över hur det här kommer påverka USAs minioriteter. Fuck.

And my Halloween was like:

 
Hade en liten Halloween-fest med bildestet-flickorna (men Harriet saknades *sadface*). Tycker det är rätt obvoius vad och vilka vi föreställer, but anywhore: Donald Trump, Wednesday Adams, Edward Scissorhands och eh, tuggummiaoutomat.

Vecka 34 | En veckovlogg


Ny vlogg! OMG! Äntligen!

Älskar att göra vloggar. Mitt liv doesn't give a fuck 'bout that tho. Denna tog fyra kvällar att klippa. Det är typ 16 timmar. Kuuuuul då. Men det tar sig. Tre vloggar på ett år. Det är bara en mindre än antalet vloggar jag gjorde totalt mellan 2011 och 2015. Sehr gut. Och bara så ni vet, jag har redan filmat tre till. Men bara så ni vet, behöver typ en månad på mig att klippa. Per vlogg. Minst.

Youtube-länk: https://youtu.be/bcK_v_Dm_Fc

Nobody missed me anyways

 
Scheisse. Tog visst en oplanerad, relativt ofrivillig bloggpaus på tre veckor.
Tiden bara försvinner. Hatar det. Inspirationen försvann också, men nu är den tillbaka.
Men allt jag helst av allt vill göra prioriteras bort. Nu har det börja värka i hjärtat av saknad. En vilja av att fly allt har börjat växa.
Jag har fyra timmar varje kväll. Fyra timmar för att jag går och lägger mig för sent. Fyra timmar om jag inte jobbar stängning. Fyra timmar där allt ska få plats. Tänk om jag jobbat heltid.

Brukade hata såna som mig. Att blogga sällan är okej så länge det är regelbundet, sa jag. Säg, var tredje dag. En gång i veckan. Inte tre dagar i rad följt av veckor av tystnad. Börjar genast tänka på Dan Howell, min favorit-Youtuber. Jag har blivit honom, minus alla side projects.
Men egentligen, vad spelar det för roll?
Vet bara att jag inte vill göra slut med bloggen.
Den får dö då internet slutar existera.

#firstworldproblems #stressedout