Kvällarna. Jag vill sova, men jag fruktar att gå och lägga mig. Det är väntan. Och flykten från allt jag inte vill minnas men som kommer krypandes ändå. Men i natt grät jag mig i alla fall inte till sömns.
Mornarna. Då jag blir lämnad ensam inför ännu en värdelös dag. Det finns inget att hämta här. Sov mer, fly till det ställe som inte finns men ändå är så mycket bättre än verkligheten. Bara för att bli lämnad med ångest då drömlandet vägrar att finnas mer.

Nej. Jag vet faktiskt inte vad som är värst.

Men era kommentarer är i alla fall fina. Jag försöker inte ens. Ni är här för att ni vill vara här, och det är jag tacksam över.

 

Kan inte släppa den där 100-dagars-musik-listan jag började på i min förra blogg. Det har typ blivit till ett av mina livsmål att göra klart den. Älskar listor kanske lite för mycket. Bara därför börjar jag om från början, 100 delat med tio per del. Muhahahah.

 

A childhood memory TV theme tune - Kenny Starfighter
Rubriken nynnar på detta intro. Flygande bussen ffs!

 

A funny song that a bride should walk down the aisle to - A Little Piece Of Heaven ♦ Avenged Sevenfold
Lite svart humor kanske, men ett utmärkt val, för låten innefattar även en vigsel med trohetslöften och allt.

 

A song from band I'd love to see live, even if they are no more - Second & Sebring ♦ Of Mice & Men

Of Mice & Men då Shaley fortfarande var en del av bandet. Hans röst är underbar.

 

A song I think would be hardest to learn to play on an instrument - Save Me ♦ Avenged Sevenfold
Like shiet. Gitarrerna. Trummorna. Even the bass. Och det faktum att jag har noll tålamod att lära mig något stränginstrument, suger på trummor (inte bokstavligen the Miley-way alltså) och låten är 10:57 minuter lång. Enough said.

 

A good duo song - Give Your Heart A Break ♦ Lea Michelle, Dean Geyer (Glee Cast)
Fin version av Demi Lovato's låt som jag tyvärr, möjligtvis kan ha lyssnat sönder.

 

A song I can remember from an advert - Children Of The Sun ♦ Tinie Tempah, John Martin
NRJ-reklamen! Den kommer alltid då Kim och jag ser på Idol och vi måste sjunga med varje gång. Vi har inte ens hört hela låten förutom den lilla biten från reklamen.

 

A feel good song - Still Into You ♦ Paramore
Hur kan man i n t e vilja hoppa runt och sjunga med då man hör denna?

 

A song I can remember my parents listening to - Another Day In Paradise ♦ Phil Collins
Min pappa har flera hundra LP's, och då och då tar han upp ett par, spelar dem i några dagar och sedan kan det gå ett tag helt utan musik. Tänkte egentligen ta en Led Zepplin-låt här, men pappa kunde tyvärr inte komma på namnet på hans favorit.

A song people wouldn't think I'd like, but I do - I Need Your Love ♦ Calvin Harris, Ellie Goulding
Den är ju bara sååååå allt som varit bra sen sensommaren ända fram till nu. Och den är sååååå varma septemberkvällar i New York. Och jag sååååå lyssnade på den då planet lyfte från JFK 9/11.

 

A song from one of my favourite albums - Just One Yesterday ♦ Fall Out Boy, Foxes
FOB's Save Rock And Roll är helt genialiskt.

 

Den medföljande, obligatoriska Spotify-listan: Helt hundra

Oh yessss. Den 6 september frågade Kim om jag ville gifta mig med honom. Vi stod ute på 86:e våningen i Empire State Building och han höll fram en ring. OH EM GEEE. Jag sa nej. Fast ja. Jag vill gifta mig med dig, Kim, men inte nu. Jag är långt ifrån redo för något sådant. Kim höll med.
"Inte jag heller, men det kändes så perfekt att göra det här. Lite som i Gossip Girl"
Oh, he knows what makes me happy! Så vi har förlovat oss i alla fall.

Ringen han hade med sig till New York var inte äkta, because of reasons. Men nu så, nu är det real deal! And we're looking faaaab!

Jag tror jag aldrig haft så här barnsliga naglar någonsin. Ändå kan jag inte låta bli att tycka det är lite småfint, trots att det är så anti-hardcore det bara går. # ba målar utanför hela tin

Bara lyssna, för jag har inga ord för vad jag känner då jag hör den här låten. Den har satt sig i min själ, så är det bara.

Bild: Metaltown 2013

It's so hard loving you, because it's only that easy to love someone who left me hurt a dozen of times. I hate that I had to hurt you in return, because it's simply not illegal to be a douch bag, or to break hearts for that matter. I felt like dying and you never seemed to understand. I just had to do s o m e t h i n g .

 

Director's cut, för att jag är inte heller något fan av Miley's tunga. Ja, av all bra musik i världen väljer jag att starta upp en ny blogg med Miley, men den är så fin. Grät första gångerna jag hörde den. Rakt i hjärtat. I can relate.

 

Holy cow, I just love UNIF. Vill ha. Vill ha allt. Bara det att de är så himla kåta i droger. Droger dödade bästaste The Rev. Men å andra sidan var det alkohol som tog livet av honom med. Bra eller dåligt, coola kläder har de vilket fall.

Jag är trasig. Så jävla trasig. På ytan ser jag hel ut, för att alla vill ha mig. Ni ger mig känslan av att vara åtråvärd och jag suger åt mig allt. Men ni får mig inte. Jag har redan den enda jag vill ha, och han möter mig då jag kommer hem. För att sedan kunna sitta och hålla ihop mig då fasaden inte längre kan hållas uppe. Och du finns där hela natten.

Ni vet det där iPhones och andra smarta telefoner råkar ut för allt som oftast då det ba säger CRASH och så har man ingen spegelblank skärm längre and then that damned crack will haunt you in your sleep forever. Ni vet, DET! Det hände min datornskärm i somras, because of fair reasons. Det var ett mordförsök på min telefon som råkade gå snett. Mobilen ba:

"Hahah, I ain't gonna die, so I'll just kill ur computer screen instead muhahahah REVENGE IN UR FACE!!!"

Och så var det med det. Men så härom dagen blev jag less på nackspärren (bilden där jag ligger som en dinosarie med teven som skärm) och beställde en ny skärm. FINALLY LAPTOP AGAIN! Som jag saknat att kunna sitta vid datorn VART JAG VILL i lägenheten.

PS. Tack för hjälpen, Kim ♥

These days I have two main moods.

1. "Fuck everything I don't wanna live in this world anymore", and 2. "Whatever, this shit will do".

Jag vet att jag borde lyssna på mina hjältar.
You'll never find happiness while you live inside hate. And you can only blame your problems on the world for so long, before it all becomes the same old song.
De sjunger till mig men jag vägrar att lyssna, för jag vet, jag vet, men snälla håll bara käften.

Du. Om det nu var möjligt för dig att bara glömma allt, kan du inte bara göra det ogjort också?
Eller låt mig komma ihåg att det förflutna bara existerar då man bär det med sig.

Produkter
1 lager Essie Grow Stronger basecoat

H&M Blue My Mind fade över
2 lager OPI Don't Be Such A Budapest
2 lager Essie Let It Shine topcoat

 

This is how a normal cat should look while sleeping, otherwise he's doing it wrong.

Ah, how pretty? Älska dessa små ljusa, oskuldsfulla, prinsessnaglar. I feel like a fairy. Sunbeam är så vackert att jag i sista sekunden hejdade mig från att slutföra min jelly sandwich = jellylack, jellylack, kanske ännu mer jellylack, glitter och till sist jellylack. Annars tycker jag att Don't Burst My Bubble gör sig himla fint ovanpå glitter, glittret blir liksom mer soft.

 

Efter att ha varit ett hardcore Gossip Girl-fan i tonåren, för att totalt skita i serien i ett par år och sedan ägna halva 2013 till att köpa varenda säsong på DVD och sträckse dem allihop, måste jag bara få skrika att JAG HÄRMED ÄR TOTALT XOXO:ad. Alltsåaaaaåååå. DET ÄR SLUT! GOSSIP GIRL IS SO OVAH! OMFG. Det var genialiskt. Så underbart att ha ett så bra serieavslut att jag faktiskt kommer att kunna gå vidare utan tårar och heartache. Franska slängpussar åt alla!

Hej. Välkommen till min nya blogg, som blogg.se tvingar en till att säga. The Sky Under The Sea. En låt av Pierce The Veil, vars titel egentligen är finare än själva låten. Don't judge, jag älskar dessa fyra mexikanare. Längtar varje dag till december då de kommer hit med Bring Me The Horizon som jag också tycker mycket om. Texten i headern är också Pierce The Veil, bästaste Bulls In The Bronx.

2013. Så sämst. Och jag trodde jag hatade 2011. Fast det gjorde jag ju, nu är det 2013 som hatar mig. Nej, det är jag som varit fylld av hat. Jag kanske har levt mer än jag någonsin vågat göra förut, men vad spelar det för roll då man alltid går runt med en demon som följeslagare? Jag har mått skit. Jag har gjort saker jag inte borde.
Och mitt bland allt detta tappade jag bloggen. Hur kan man ens vilja vårda något som innehåller så mycket skit? Hur ska jag kunna gå vidare från det som varit om jag fortfarande bär det med mig? Ida fucking We påminner mig om allt jag inte orkar vara en del av längre. Jag stavar inte ens mitt efternamn med W längre.

Men så kom jag in på blogg.se härom veckan, jag minns inte ens varför, men jag hamnade där och så kände jag den där längtan efter att få ha en blogg att göra fin, att skriva i, att måla upp bilder i. Jag vägrar att gå tillbaka till Idawe, så jag gjorde en ny. Så annorlunda mot hur min förra blogg var i slutet (om man bortser från mina allra sista emo-inlägg) kanske den inte kommer att bli, men det skiter jag i. Jag vet att jag inte är samma person längre, både på gott och ont. Jag bär med mig det jag fortfarande älskar, resten kastar jag bort.