113. Growing up sucks

▼ VECKA 17: FRAMTIDEN

Ju äldre man blir desto bättre blir livet, eller?
Hahahahahahahaha. Nej. Det känns som att allt bara blir sämra och sämre. Som om jag tynar bort mer och mer för varje dag som går. Jag hade en fin uppväxt, jag uppskattade livet, jag mådde bra. 2008, då jag var 15 började jag må dåligt för första gången. Man ifrågasätter sin existens, rycker på axlarna och går vidare. Tills man faller igen. Och för varje gång det händer hamnar man djupare ner i den fördömda gropen, och för varje gång blir det svårare att ta sig upp. De senaste åren vet jag inte om jag lyckats ta mig upp alls. Inte helt. Aldrig hel. Numera ligger jag bara och simmar i skiten. Men någongång måste ju en förändring till det bättre komma, right?

Fuck vad jag får allt att låta värre än vad det egentligen är. Men ångest är drygt. Ännu värre är det att samtidigt må dåligt över sånt som inte går att ändra på.

Tidigare inlägg Nyare inlägg