Konsertplaner 2014


Har bloggtorka idag #detsuger. Därför passar jag på att visa mina konsertplaner för i år. Konserter är livsviktigt. Ett år utan konserter är inte ett riktigt år #LOL. Ja, jag ska sluta skriva hashtags #skojabara.
Minns att jag i Live 2013-inlägget skrev att jag inte hade några planer än, men det hade jag visst (Miley C goddammit), och nu har det kommit till två till.

Her Bright Skies nu på lördag (8 februari). På Sliperiet här hemma i Örnsköldsvik av alla ställen. Har väntat på att de ska komma till Övik nästan fyra år nu, visste tyvärr inte vilka de var 2009 då de var här sist. Känns grymt att det för en gångs skull kommer något bra band hit.


Miley Cyrus i Globen 30 maj. Yes, I'm a fan! Sju år nu. Kanske inte supportar allt hon gör, men hon har cool stil och change happens. Har sittplats för en gångs skull, och bra sådana också. Fabulous!


Avenged Sevenfold kommer till Scandinavium 24 juni, det blev bekräftat nu i veckan. Biljetterna släpps på fredag. Klart jag måste se mina pojkar en tredje gång!

Sedan kommer Asking Alexandria i oktober, men riktigt så långt vill jag inte planera. Har ju ändå sett dem fyra gånger. Skulle iofs vara kul att höra mer från From Death To Destiny-albumet live.

Live 2013


Wohoooooo! Här ovan ser ni SAMTLIGA band jag såg live under 2013. De är till och med sorterade i samma ordning som jag såg dem.

FRÅN VÄNSTER
▲ Tyrol, Stockholm 26 JANUARI: Motionless In White, While She Sleeps, Asking Alexandria
Trädgårn, Göteborg 11 MAJ: Bring Me The Horizon
Adrenalin 2013, Örnsköldsvik 5 JUNI: Crashdïet
Download Festival, England 14-15-16 JUNI: Architects, Asking Alexandria, Papa Roach, HIM, Slipknot, Escape The Fate, Jimmy Eat World, Enter Shikari, Iron Maiden, Five Finger Death Punch, Parkway Drive, Stone Sour, 30 Seconds To Mars, Rammstein
Metaltown, Göteborg 4-5-6 JULI: The Devil Wears Prada,  The Ghost Inside, Asking Alexandria, All That Remains, Soilwork, Ghost, Sabaton, Slipknot, Meshuggah, Danzig
Rock On The Docks Festival, Örnsköldsvik 17 AUGUSTI: Black Water, Solid Sound, Smash Into Pieces
Barclay Center, New York 7 SEPTEMBER: Fall Out Boy
O2 Academy Islington, London 13 SEPTEMBER: With One Last Breath, Issues, Crown The Empire
Hovet, Stockholm 8 NOVEMBER: Avatar, Five Finger Death Punch, Avenged Sevenfold
Tyrol, Stockholm 12 NOVEMBER:  Like Moths To Flames, Memphis May Fire, We Came As Romans, Parkway Drive
Fryshuset Arenan, Stockholm 5 DECEMBER: Sights And Sounds, Pierce The Veil, Bring Me The Horizon.

Och av det får vi ut detta: Besökte två festivaler. Var på konserter i Stockholm, Göteborg, London och New York. Såg Bring Me The Horizon, Slipknot, Five Finger Death Punch och Parkway Drive två gånger vardera. Asking Alexandria såg jag hela tre gånger inom ett halvår. SHIET!
Än så länge har jag inga konsert-planer för 2014. Har en liten lista av bra band jag ännu inte sett, men om de intar Europa under 2014 vet inte jag. Finns också massa band jag vill se igen ♥ Typ A7X och WCAR och BMTH ♥ Vet i alla fall att jag vill på Bråvalla och Download i sommar. Gahhh.

I swear to God, I'm gonna change the world


GAAAAAHHH! Helt upplevelsemässigt var detta i helhet årets bästa konsert. Att stå allra längst fram har väl sina fördelar, men att stå mitt i publiken och hoppa runt och mosha slår nog det ändå. Åh, vad jag kände mig levande! Första bandet Sights and Sounds var helt okej, men jag hade så jävla ont i magen så jag hängde typ bara över Kim och tänkte på annat.
 
Pierce The Veil hade sin första Sverige-spelning, så det kändes lite speciellt att få vara närvarande. Jag älskar dem. Mina fina Mexikanare från Cali. Började lyssna på dem för två år sedan och det senaste året har deras album Collide Withe The Sky funnits där för mig mer än någon annan. Därför började jag gråta under Stained Glass & Colorful Tears. Jag har aldrig, aldrig gråtit under en konsert förut. Och så är ju trummisen Mike Fuentes stensnygg och furuhet och asfin. Drool. Inte för att man fick se skymten av honom där jag stod. Anywhore. Är helnöjd med deras spelning.

Huvudakten Bring Me The Horizon var heller ingen besvikelse. Ord överflödiga. De var helbra. ÄLSKAR BOKSTÄVERNA! HELBRA! AHHHHHHHHHHHHH! Så fint band.

PTVBMTHPTVBMTH

Oliver Sykes of Bring Me The Horizon + Mike Fuentes of Pierce The Veil

Befinner mig i Stockholm i detta nu och är soooooo exited för jag ska äntligen få se mina Mexicanz!
Det blir superfina BMTH för andra gången i år och som bonus: Pierce The fucking Veil.

The birthday

 
 New York, 7 september
MIN FÖDELSEDAG! Presenteras av en väldigt flattering bild på mig på tunnelbanestationen. De i Stockholm är fancy jämfört med de i New York. Alla ser exakt likadana ut.
 
 
Pannkaksfrukost på IHOP - International House of Pancakes!
 
 
Hittade en jättemysig stadsdel, Greenwich Village, samt en skit-hyper-awesome Maskeradbutik. De hade ALLT! Jag köpte en Hufflepuffle-mössa och en krabbhatt. Fett värt.
 
 
 Vi gick och gick tills vi hittade The High Line, en föredetta järnväg en bit ovanför markytan som numera agerar park. Jättefint. Tyvärr för mycket folk för att kunna njuta av det fullt ut, trängselvarning liksom.
 
 
Randoms. På tunnelbanan & en tag efter Hunterpoints Avenue.
 
 
Kyrkogården mittemot vårt hotell. THIS ALLTSÅ! Så himla mäktigt. Vackraste kyrkogården jag sett.
 
 
Dags för dagens höjdpunkt! Detta ska då föreställa insidan av Barclay Center i Brooklyn, och på scenen står inga mindre än Fall Out Boy. Haha, man ser inte ens att det är dom.
 
MEN ÅH FALL OUT BOY! Mitt första favoritband, nördband samt mina räddare från radiomusiken. Var först bitter över att vi fick så kassa platser, men efter allt promenerande i den här enorma staden uppskattade jag verkligen våra sittplatser. Konserten var helgrym. Bra låt på bra låt på bra låt. Energin i arenan ♥ De spelade ASLÄNGE. Not that I'm complaining, not at all. De körde akustiskt på golvet i mitten av arenan mot slutet, blev joinade av Travie McCoy och som de körde Billionaire (Bruno Mars-låten??) med. SÅ VÄRT ♥

My home is in the words you sing

 
Det var en riktigt skum dag i tidags. Spenderade totalt 12 timmar i en bil. Shiet. Allt för Vans Off The Wall Music Night, och framför allt We Came As Romans. WCAR! WOOOH! Stod längst fram under Like Moths To Flames, Memphis May Fire och WCAR. Asbra allihopa. Jag tror Kyle Pavone blev kär i mig, I'm not even lying. Kanske lite då, men han kollade på mig hela tiden. Fast det kanske var för att han tyckte att jag var ful. I dunno.
 
Men det är ju så himla tråkigt med förband. De får ju inte nyttja hela scenen, sen spelar de så himla kort. Är så ledsen över att jag missade We Came As Romans' Sverige-konsert förra året. Så himla fint band. I förrgår körde de så konstiga låtar. De kanske valde sina mest populära låtar, inte vet jag. Så synd att de körde covern Glad You Came istället för typ A Moment, The Way That We Have Been, We Are The Reasons, Just Keep Breathing... Inte vet jag. Fick set-listen i alla fall.

Och Parkway Drive. Brukar inte lyssna på dem men de var riktigt bra live! Ville typ bara springa runt och hoppa. Typ. Sedan såg jag på Facebook att jag tydligen såg dem live i somras på Download. Hahah wat. I don't remember that.

From the soil his blood cries out to me

 
These guys. This music. That fire.
Emoji Avenged Sevenfold for life! Emoji
 
Ja. Bättre än så här blir det inte med min mobilkamera. Är kär i sista bilden. Där lyckades vi allt.
Men åh, de är så fina. Synyster Gates är i princip så het man kan bli. Och Arin. Hfbvlasdbljabl. Har varit kär i honom sedan första dagen. Trummisar. Mums. Och de är så grymma på det de gör. Musiken. Att en konsert kan ha en så stor inverkan på hur jag mår. Insane. Men jag är så tacksam. Mitt hopp har varit på botten och jag är så tacksam över att kunna känna så här igen. Det är lycka.

Sömnlösa för Sevenfold

 
Nummer tio! Så, Linnea lyckades övertala mig till att köa i 18 timmar utanför Hovet inför Avenged Sevenfold. Jag och kyla alltså, dessutom har jag bara jobbiga erfarenheter av att köa. Men jag gick med på det tillslut.
Vi kom dit vid midnatt, och då var Erica, Emma, Zeke, Thilde, Jonathan (trevliga bekantskaper till Linnea) och två tjejer till där. Linnea och jag blev tilldelade nummer 9 och 10. Och det bästa av allt: jag överlevde! Det var inte ens så hemskt som jag förväntat mig, vi hade det faktiskt trevligt.
Har snott högra bilden av Linneaaaa. Så elakt av mig, hihih.
 
 
Första bandet Avatar. Kösystemet funkade felfritt, ända fram till insläpp. Känns inte så kul då nummer 12, 13, 14 och 26 får komma in i arenan före och norpa åt sig bättre frontrow-platser än en själv så man suttit ute och frysit hela natten för att hamna längst fram och få förtur på de bästa platserna. SÅ DÅLIG STIL!!!! Att dessutom stå och paxa plats åt sin s e g a kompis, nä. You are forever on my blacklist. Cunts.
Ja. Jag blev lite bitter. Det är inte direkt ovanligt. Att jag känner att inget kan gå fel och att allt kommer bli bäst sedan går något fel och jag vill bara hugga ner någon (jag må verka lugn men jag har ett riktigt våldsamt sinne) för att sedan lägga mig ner och bara ge upp livet. Det hjälpte inte att jag var riktigt opepp på förbanden. Like, ge mig A7X nu nu nu!
Men jag stod längst fram. Jag är nöjd. Tro inget annat. Och jag är glad att det inte dröjde så länge innan Avatar drog igång.
 
 
Five Finger Death Punch. Kanske inte några favoriter, speciellt inte då man väntar på världens bästa band, men helt okej spelning. Det finns fem 5FDP-låtar som faller mig i smaken tilläckligt mycket att jag ska kunna lyssa på dem, och som tur var körde de dem alla. Hurray. Här finner vi även kvällens enda fångst, i form av ett plektrum.
 

Avenged Sevenfold. Äntligen. De bästa. Andra gången live. Så mycket bättre. Tycker man om A7X i vanliga fall, älskar man dem live. Så är det bara. Så om man älskar dem i vanliga fall... Ja, då finns det inte mycket som slår dem live.
Okej. Kort reveiw. Jag måste erkänna att jag inte direkt öst nya plattan med lovord, den sätter sig liksom inte i själen på samma sätt som deras tidigare verk. Den saknar helt klart Jimmys touch, det går inte att förneka. Men att sätta Shepherd Of Fire som öppningslåt var genialiskt. Mums. Förutom den körde de ytterligare fyra låtar från Hail To The King, inklusive Requim som jag inte riktigt gillar. Vackra Fiction som tribut till Jimmy, The Rev. Visste inte vart jag skulle he mig. Gråta eller sjunga med? Tyvärr var jag för distraherad av drygt folk bakom mig, och att jag höll på att glida från min plats längst fram för att kunna uppskatta Fiction fullt ut. De två encoren bestod Waking The Fallen-klassiker. Unholy Confessions, inga konstigheter. Och käraste Chapter Four OMGOMGOMG! Alltså har dött efter att få höra den live sedan de körde den på Uproar! 2011, scheisse. Den där bibel-baserade låten är så himla grym. AHHHH! Lycka.
Ah. Fin konsert. Grym grym grym. Bästaste Sevenfold i eye defination. Fuck HD, liksom, när man kan stå så nära att man urskiljer vad deras tatueringar föreställer. La märke till att Arin har skaffat sig några nya sådana sen sist, minns tumblr-hypen då han gjort sin första (trädet som växer ur ett hjärta). Älskar att han såg så himla glad ut hela spelningen. Älskar hela bandets energi och att de fortfarande håller på att fula sig mot varandra, speciellt Johnny och Gates.
Love love love, I'm so happy, take me back!

Slutsats: Var det värt att köa i 18 timmar?
Ja, men det känns som att det inte gjort någon skillnad om vi bara köat 12.
Kommer jag göra det igen?
ALDRIG! Fast i och för sig, front row på Sevenfold är det bästa jag varit med om. Så jag kan göra det för dem, men inte något annat band i hela världen.

Nyare inlägg