Metaltown 2011

Hovet 2013

Snart, snart, snart får jag se världens bästa Avenged Sevenfold för tredje gången ♥

Otursdag
Dagen började ju mindre bra. Först strulade det då jag skulle skriva ut några papper innan bussen ner till Stockholm. Och nästan direkt då jag satte mig på bussen råkade jag starta om min telefon OCH JAG KAN INTE MIN PIN-KOD. Började typ grina. Min retur-bussbiljett fanns liksom på mobilen. Och jag behövde ju kontakta hon jag skulle gå med. Lyckades som tur var fixa det då jag kom fram till Stockholm. I Stockholm där det kändes som att alla stirrade på mig (tills jag kom till Globen-området). Antar att det är sånt som händer då man har väldigt grönt hår.

Ensam
I alla fall, väl vid Globen så fick jag beskedet om att tjejen jag skulle gå med blivit sjuk (sjukhus-sjuk). Vadå otur?! D: Gick in själv för det fanns inte så mycket mer att göra. Satt på rad 4, sektion A26, typ asbra plats! Det ser kanske inte ut så på bilderna, men hade inga problem att se Mileys face om man säger så. Och tjejen som satt bredvid mig hade också fått gå utan kompis, så vi snackade lite. Otroligt med tanke på att jag är den mest socially awkward personen jag någonsin träffat.

Konserten
Förbandet var *måste Googla* Sky Ferreira. Faktiskt helt okej. Lite halvrockig tjej typ. OCH MILEY CYRUS KONSERT VAR... TRIPPY! Min tredje konsert i Globen (Tokio Hotel 2010, Red Hot Chili Peppers 2011) och min andra popkonsert (Lady Gaga, Gröna Lund 2009). So yeah, det var lite annorlunda jämfört med vad jag är van vid. Väldigt mycket skrev-taffsande och supermånga glittriga bodys! AHHH! Miley kändes lite flum, men flum är bra. Och backgrunds-screenen visade fett balla/trippy/coola animationer och en svartvit, artistic video som jag blev helt kär i. So hawt! Och Muffsen (den rosa strutsen kan inte beskrivas som något annat än en muffs). Och den feeeeta avbilden av hunden Floyd. Och en överdimensionerad korv-med-bröd. Mycket show med andra ord.
Hon spelade alla låtar från Bangerz utom sista spåret, fyra covers, varav några i en mindre akustisk spelning på en mindre scen bak i arenan (känns som att många gör så på stora spelningar, Fall Out Boy då jag såg dem i New York till exempel). Älskar The Smiths-låten hon körde, som också Anberlin gjort en underbar cover på, that's why. Samt två gammlåtar i form av Can't Be Tamed och Party In The USA.

Det var verkligen grymt att få se henne efter att ha gillat och lyssnat på henne från och till sedan 2007. Awesome!

↑ Feta tunes alltså ↑

Hej! Kom hem från Stockholm igår kväll, men fick inte tillbaka internet förrän idag #fuckyeahbegränsatinternet, #detdogredanitorsdagsbajs.
Anywhore. Konserten var FET! Skriver mer om det i ett annat inlägg + massa bilder trots att de suger #hatarmobilkamerorforever. Miley syns inte på en enda. Hon blev liksom bara som en glowing white silhuett, som om hon vore ett helgon. Det gör inget, för mina ögon såg henne hur bra som helst.

Men eftersom det är super sunny och trevligt ute tänker jag ta vara på det, bye bye ♥

Livsuppdatering.
Vi öppnade persiennerna. Möttes av sol och blå himmel. Nej. Jag vill inte. I mörkret. Där bor jag. Kan jag inte få gömma mig under täcket resten av dagen? Men så stod jag ute i smält snö och fick grillröksdoft i håret och grinade inombords av rastlöshet. Åt ett ton strips med chorizos så blev allt okej igen.

Såg Melodifestivalen-finalen hos vänner till Kims familj. Gillade låten som vann. Jag som aldrig annars brukar gilla Sanna Nielsen. Sedan åkte jag och Kim till båten Poseidon och lyssnade på South And Maine. Skitbra. Och gratis.
Nu ser jag filmen Frozen för andra gången. Det är säkert på grund av den som vintern nästan uteblev i år. Disney använde upp all vinter för eget bruk. Och förstår ni vad fin den skulle kunna bli som musikal på Broadway? Åh, jag vill.

London, september 2013
Direkt efter jag och Kim var i New York åkte vi till London i två dagar.
Då vi ändå var på resande fot liksom.

Skitbra. Musiken, rocken, energin på scen, nostalgin (om man kan kalla något fyra år gammalt för nostalgi). Och deras klädstilar *droooool*. Iwantyounakedinmybedrightnow (för jag tror de är lika heta utan de perfekta kläderna på, smala killar i tatueringar liksom). Åh, vad jag hade älskat dem ännu mer i en större publik. Publiken gör mycket. De var perfekta, men publiken lite väl liten (men vi gjorde så gott vi kunde, right?).
Är riktigt glad över att de faktiskt tog sig tid att komma till Örnsköldsvik, för att spela för ca 25 pers. SERIÖST? Jag är så himla besviken på den här staden. Ett sånt här bra band ska kunna ta 300 spänn i inträde och kunna förvänta sig fullsatt (det är inte stora lokaler vi snackar om i det här fallet, och inträdet låg på ynka 60 eller 40 spänn). De har turnerat i USA och hängt med BryanStars for fuck sake! I mars spelar de bland annat i Tyskland och England (förband till inga mindre än Eskimo Callboy, loveeeee) och fan vad jag är sugen på att fara.

#hatarövikpgadettaochskalämnastannupåengång

Har bloggtorka idag #detsuger. Därför passar jag på att visa mina konsertplaner för i år. Konserter är livsviktigt. Ett år utan konserter är inte ett riktigt år #LOL. Ja, jag ska sluta skriva hashtags #skojabara.
Minns att jag i Live 2013-inlägget skrev att jag inte hade några planer än, men det hade jag visst (Miley C goddammit), och nu har det kommit till två till.

Her Bright Skies nu på lördag (8 februari). På Sliperiet här hemma i Örnsköldsvik av alla ställen. Har väntat på att de ska komma till Övik nästan fyra år nu, visste tyvärr inte vilka de var 2009 då de var här sist. Känns grymt att det för en gångs skull kommer något bra band hit.

Miley Cyrus i Globen 30 maj. Yes, I'm a fan! Sju år nu. Kanske inte supportar allt hon gör, men hon har cool stil och change happens. Har sittplats för en gångs skull, och bra sådana också. Fabulous!


Avenged Sevenfold kommer till Scandinavium 24 juni, det blev bekräftat nu i veckan. Biljetterna släpps på fredag. Klart jag måste se mina pojkar en tredje gång!

Sedan kommer Asking Alexandria i oktober, men riktigt så långt vill jag inte planera. Har ju ändå sett dem fyra gånger. Skulle iofs vara kul att höra mer från From Death To Destiny-albumet live.

Än så länge har jag inga konsert-planer för 2014. Har en liten lista av bra band jag ännu inte sett, men om de intar Europa under 2014 vet inte jag. Finns också massa band jag vill se igen ♥ Typ A7X och WCAR och BMTH ♥ Vet i alla fall att jag vill på Bråvalla och Download i sommar. Gahhh.

Det var en riktigt skum dag i tidags. Spenderade totalt 12 timmar i en bil. Shiet. Allt för Vans Off The Wall Music Night, och framför allt We Came As Romans. WCAR! WOOOH! Stod längst fram under Like Moths To Flames, Memphis May Fire och WCAR. Asbra allihopa. Jag tror Kyle Pavone blev kär i mig, I'm not even lying. Kanske lite då, men han kollade på mig hela tiden. Fast det kanske var för att han tyckte att jag var ful. I dunno.

 

Men det är ju så himla tråkigt med förband. De får ju inte nyttja hela scenen, sen spelar de så himla kort. Är så ledsen över att jag missade We Came As Romans' Sverige-konsert förra året. Så himla fint band. I förrgår körde de så konstiga låtar. De kanske valde sina mest populära låtar, inte vet jag. Så synd att de körde covern Glad You Came istället för typ A Moment, The Way That We Have Been, We Are The Reasons, Just Keep Breathing... Inte vet jag. Fick set-listen i alla fall.

Och Parkway Drive. Brukar inte lyssna på dem men de var riktigt bra live! Ville typ bara springa runt och hoppa. Typ. Sedan såg jag på Facebook att jag tydligen såg dem live i somras på Download. Hahah wat. I don't remember that.

These guys. This music. That fire.
 Avenged Sevenfold for life!

 

Ja. Bättre än så här blir det inte med min mobilkamera. Är kär i sista bilden. Där lyckades vi allt.
Men åh, de är så fina. Synyster Gates är i princip så het man kan bli. Och Arin. Hfbvlasdbljabl. Har varit kär i honom sedan första dagen. Trummisar. Mums. Och de är så grymma på det de gör. Musiken. Att en konsert kan ha en så stor inverkan på hur jag mår. Insane. Men jag är så tacksam. Mitt hopp har varit på botten och jag är så tacksam över att kunna känna så här igen. Det är lycka.

 

Nummer tio! Så, Linnea lyckades övertala mig till att köa i 18 timmar utanför Hovet inför Avenged Sevenfold. Jag och kyla alltså, dessutom har jag bara jobbiga erfarenheter av att köa. Men jag gick med på det tillslut.

Vi kom dit vid midnatt, och då var Erica, Emma, Zeke, Thilde, Jonathan (trevliga bekantskaper till Linnea) och två tjejer till där. Linnea och jag blev tilldelade nummer 9 och 10. Och det bästa av allt: jag överlevde! Det var inte ens så hemskt som jag förväntat mig, vi hade det faktiskt trevligt.
Har snott högra bilden av Linneaaaa. Så elakt av mig, hihih.

 

 

Första bandet Avatar. Kösystemet funkade felfritt, ända fram till insläpp. Känns inte så kul då nummer 12, 13, 14 och 26 får komma in i arenan före och norpa åt sig bättre frontrow-platser än en själv så man suttit ute och frysit hela natten för att hamna längst fram och få förtur på de bästa platserna. SÅ DÅLIG STIL!!!! Att dessutom stå och paxa plats åt sin s e g a kompis, nä. You are forever on my blacklist. Cunts.
Ja. Jag blev lite bitter. Det är inte direkt ovanligt. Att jag känner att inget kan gå fel och att allt kommer bli bäst sedan går något fel och jag vill bara hugga ner någon (jag må verka lugn men jag har ett riktigt våldsamt sinne) för att sedan lägga mig ner och bara ge upp livet. Det hjälpte inte att jag var riktigt opepp på förbanden. Like, ge mig A7X nu nu nu!
Men jag stod längst fram. Jag är nöjd. Tro inget annat. Och jag är glad att det inte dröjde så länge innan Avatar drog igång.

 

Five Finger Death Punch. Kanske inte några favoriter, speciellt inte då man väntar på världens bästa band, men helt okej spelning. Det finns fem 5FDP-låtar som faller mig i smaken tilläckligt mycket att jag ska kunna lyssa på dem, och som tur var körde de dem alla. Hurray. Här finner vi även kvällens enda fångst, i form av ett plektrum.

 

Avenged Sevenfold. Äntligen. De bästa. Andra gången live. Så mycket bättre. Tycker man om A7X i vanliga fall, älskar man dem live. Så är det bara. Så om man älskar dem i vanliga fall... Ja, då finns det inte mycket som slår dem live.
Okej. Kort reveiw. Jag måste erkänna att jag inte direkt öst nya plattan med lovord, den sätter sig liksom inte i själen på samma sätt som deras tidigare verk. Den saknar helt klart Jimmys touch, det går inte att förneka. Men att sätta Shepherd Of Fire som öppningslåt var genialiskt. Mums. Förutom den körde de ytterligare fyra låtar från Hail To The King, inklusive Requim som jag inte riktigt gillar. Vackra Fiction som tribut till Jimmy, The Rev. Visste inte vart jag skulle he mig. Gråta eller sjunga med? Tyvärr var jag för distraherad av drygt folk bakom mig, och att jag höll på att glida från min plats längst fram för att kunna uppskatta Fiction fullt ut. De två encoren bestod Waking The Fallen-klassiker. Unholy Confessions, inga konstigheter. Och käraste Chapter Four OMGOMGOMG! Alltså har dött efter att få höra den live sedan de körde den på Uproar! 2011, scheisse. Den där bibel-baserade låten är så himla grym. AHHHH! Lycka.
Ah. Fin konsert. Grym grym grym. Bästaste Sevenfold i eye defination. Fuck HD, liksom, när man kan stå så nära att man urskiljer vad deras tatueringar föreställer. La märke till att Arin har skaffat sig några nya sådana sen sist, minns tumblr-hypen då han gjort sin första (trädet som växer ur ett hjärta). Älskar att han såg så himla glad ut hela spelningen. Älskar hela bandets energi och att de fortfarande håller på att fula sig mot varandra, speciellt Johnny och Gates.
Love love love, I'm so happy, take me back!

Slutsats: Var det värt att köa i 18 timmar?
Ja, men det känns som att det inte gjort någon skillnad om vi bara köat 12.
Kommer jag göra det igen?
ALDRIG! Fast i och för sig, front row på Sevenfold är det bästa jag varit med om. Så jag kan göra det för dem, men inte något annat band i hela världen.