Skogsutflykt

 
Skogsutflykt till Skoba (alltså, stället heter inte officiellt så, men jag och min brorsa har kallat det så sen vi var barn såatte...) med familjen. Vi grillade korv och marshmallows, ochsedan tog vi en skogspromenad i skymningen. Efteråt hälsade vi på pappa då vi ändå hade vägarna förbi. Fint.

Kim och jag konstaterade även att såna här utflykter kommer bli roligare sen, när Ivy blivit lite äldre och kan springa runt och leka. Nog för att de alltid varit mysiga, men de kommer bli roligare på ett annat sätt. Längtar efter att fara och åka pulka (men så minns jag detta... får införskaffa mig riktiga vinterkläder). Tanken har också slagit mig att det kommer bli... svårare... jobbigare... mer utmanande... Kommer ju måsta ha koll på vår lilla människa varenda sekund, liksom släppa fokuset från en själv nästan helt. Ah, hjälp. Känns som att det är en barnlek att ha en liten bebis jämfört med det som kommer sen. Haha.

Tre månader

 
Ivy blev hela tre månader idag. Hon har blivit så stor! Time flies by, men samtidigt känns dessa tre månader som en evighet.
Dagen firades kanske inte på det roligaste sättet, det var nämligen dags för de första vaccinsputorna på tre-månaderskontrollen på BVC. Men Ivy var jätteduktig och blev glad nästan direkt det var över. Älskar då hon skrattar, och något som garanterar stora leenden är då hon får flyga (öh, ni vet... lyfta upp henne rakt ovanför en?). Synd att jag är så himla svag i armarna bara, haha.

Just nu ligger hon på pappa Kims mage framför datorn (andra bilden). Kolla gullmagen uhuhuhuhuh *smiley med hjärtögon*

Away for the weekend

 
Denna helg kommer jag befinna mig i Östersund med filmkurs-gänget. Det betyder vara ifrån Ivy i ett och ett halvt dygn. Det blir en utmaning för både Kim och mig. För Kim eftersom han kommer att vara själv med henne hela helgen. Inte ens jag har varit med själv med henne så länge i sträck. Fast jag antar att han både kommer bjuda hem folk och in sig själv hos andra... För min del för att JAG KOMMER SAKNA HENNE MER ÄN JAG NÅGONSIN SAKNAT NÅGON! Ahhhhhhh! Kommer även sakna henne å mina brösts vägnar... Ni vet, de är ju vana vid att Ivy vill ha mat var tredje till var fjärde timme... så de kommer producera mjölk efter de vanorna with or without Ivy SÅ MINA BRÖST KOMMER VARA FYLLDA TILL BRISTNINGSGRÄNSEN OCH SE HELT PLASTIKOPERERADE UT! #pumpanddumpwontevenhelp
Ska i alla fall bli skönt att få sova en hel natt utan avbrott, på hotell dessutom. Kommer säkert vakna fem på morgonen i alla fall...

Hrm. Vi spelade in vår kortfilm på bussen hit, men eftersom jag skriver detta in advance så vet jag inte hur det gick. Jag är / var i alla fall fotograf, och jag hoppas att jag och alla andra är nöjda med allt filmmaterial. Kvällen kommer bjuda på liknande aktiviteter som förra helgen, dvs middag, bio och något filmrelaterat snack.

Mu.

Smells Like Bebis


Tyckte den här bodyn var lite för gullig så jag gjorde den lite coolare. Har använt textilfärg från Panduro och egen schablon. 

Sunday


Har fått två frågor...

Har allt gått bra sen Ivy kom?
Tycker det är så svårt att skriva bebisinlägg. Det som är vardagligt och händer dagligen inspirerar mig sällan till att skriva, but since you're asking... Ja, det tycker jag att det har. 
Det gick väldigt fort att komma in i mammarollen, man har ju liksom inget val. Trots att både Kim och jag var helt clueless så föll allt sig naturligt. Första dagarna efter vi kom hem från BB var dock väldigt jobbiga. Grät en del. Det var nog en blandning av allt; stress, hormoner, trötthet, kärlek overload... Men det gick över.

Imorgon (21/9) blir Ivy 10 veckor (ska sluta räkna veckor efter 12, haha), och det är först nu det börjar bli kul. Visst var det mysigt innan med, men nu har hon börjat bli mer vaken och alert. Hon fixerar blicken, ler och "pratar". Hennes röst är det sötaste som finns (blir typ helt rörd när jag skriver det här). 
Fast så kommer kvällarna då hon skriker och nästan är otröstlig... Det är väldigt jobbigt. Ibland funkar det att gunga henne över axeln, men ibland får jag ignorera min vilja att bara sitta ner och ta det lugnt och istället se mina serier ståendes (och vankades och gåendes). Att ha Musixmatch lyrics igång på Spotify och stå och sjunga är ett annat alternativ, men ibland funkar inte ens det. Hon har ont i magen (inte kolik) och det finns inte så mycket att göra mer än att försöka trösta. Jag vet av Sempers magdroppar (har testat, verkar inte hjälpa), minifom, massage och att man kan testa att utesluta vissa livsmedel i kosten också, men jag tänker att det går över. Bebisars tarmsystem har ju precis börjat komma igång, klart det kan bli too much då.

Vilket märke är det du använder till det blåa håret?
Directions i färgen Midnight Blue. Har alltid använt Direction då det kommer till färger som lila, rosa, blå, grön... Först ut var en lila (Plum) dipdye för fem år sedan. Jag är nöjd så har aldrig känt något behov av att testa något annat märke. Brukar sova med färgen för jag har fått för mig att den sitter bättre då.

Wear your baby


Så mysigt
Hade inte använt bärsjalen på en månad eftersom det kändes som att Ivy bara försvann i den. Men imorse då jag behövde ha händerna fria och insåg att jag glömt bärselen nere i barnvagnen, så var jag tvungen att plocka fram den. Blev kär. Det känns helbra att bära henne i sjalen, mycket mysigare än i selen.

Ivy med morfar

 
Ville bara säga att min pappa har varit här nu ♥
Och jag hoppas att vi kan fortsätta hålla kontakten, att jag tillslut kan ha en lika bra relation till båda mina föräldrar.

Bara bebiskläder


Fina bebiskläder. De övre köpte jag innan Ivy föddes, de undre har hon fått i present av släktingar.

Alltså, vadå tjejigt och pojkigt? Egentligen. Det delas in i tjejkläder och killkläder redan från de minsta storlekarna, då det egentligen bara borde handla om bebiskläder och barnkläder. När jag väljer kläder utgår jag från vad jag tycker är fint eller fult, inte vad som passar bäst till mitt barns kön. 
 
Vi tog aldrig reda på vilket kön Ivy hade innan hon föddes. Det spelade såklart ingen roll vilket det blev, men jag var rädd att om det blev en flicka skulle det bli fritt fram för släkt och vänner att köpa klänningar, rosa och ryschpysch. Bara för att hon är en tjej.
Med facit i hand kan jag säga att, jo, visst har det blivit ett och annat rosa, med spets och gulligull, men inte jättemycket. Och egentligen är det väl inget fel på puttinuttgull, det är bara inte min smak. Jag hade inte satt på henne sånt om hon var en pojke heller. Skillnaden är att jag tror folk inte ens hade köpt sånt till oss då. Så det handlar inte om att klä henne "pojkigt" eller enbart könsneutralt (för det finns mycket i de kategorierna som inte är min smak heller), lika lite som att jag skulle klätt henne "tjejigt" om hon var en pojke.
 
It's very simple. Jag tycker om de flesta färger. Rosa, grönt, turkost, gult... Jag tycker inte om ljusgult, khakigrönt eller när det blir för mycket färger i en rörig kombo. Jag tycker om all-over-prints, gärna med djurmotiv, grafiska mönster, mössor med öron och musikrelaterat. Jag tycker inte om prints med fordonsmotiv, randigt i mer än två färger, sportiga monogram och - slogans, fula mitt-på-magen-tryck eller plotter. Med reservation för undantag (men alltid oavsett kön).
 
Det handlar alltså inte heller om att utesluta färger. Det handlar om att jag inte vill välja rosa och sockersött bara för att Ivy är en tjej. Jag tänker, skulle jag inte valt det till henne om hon var en pojke, varför ska jag välja det till henne då hon är en tjej? 
Liksom, försök avgöra könet på en okänd bebis iklädd, säg, en vit body. Det går inte förrän man tittar innanför blöjan. Är det därför det är så viktigt att klä dem könsstereotypt? För att det ska synas? För mig är det självklart att Ivy är min dotter (tills hon eventuellt säger något annat) oavsett kläder, och för mig är det oviktigt om det syns för alla andra eller inte.
Fast så kommer vi till dubbelmoralen. Klänningar. Jag skulle nog inte sätta på min bebis en klänning om det var en kille. Faktiskt. Och lite därför har jag svårt att klä Ivy i klänning trots att jag tycker det är fint, ibland. Så jag kommer ta emot de jag får av andra, men låter nog bli att köpa själv. Some shit are just too deep inrotat alltså, och må så vara då.

För visst finns det större och viktigare saker och sätt än just hur en väljer att klä sitt barn, men jag tror att det börjar redan där. Jag vill skydda mitt barn från könsstereotyper och könsroller, ge henne större valfrihet. När Ivy är tillräckligt stor för att kunna välja själv ska hon känna att det är lila mycket okej att klä sig i rosa fluff som sportigt och blått. Eller tufft rosa och blå spetsar. Och samma sak om jag någon gång skulle få en son. Han ska kunna klä sig i en prinsessoutfit utan att bli kallad fjollig. Jag vill inte vara delaktig i att propsa på könsroller på mitt barn. Det känns som att resten av världen är tillräckligt bra på att begränsa, så jag väljer att ta avstånd. Och jag börjar med kläderna. Nästa stopp är leksakerna.
 
PS. Jag tror självklart att även folk som klär sin bebis mer eller mindre könsstereotypt väljer de kläder de tycker är fina. Och ni får såklart klä sina bebisar hur ni vill. Det här är mina åsikter om mitt barn.

In need of a Kamaji-transformation

Bildkälla
 
Alltså, jag hade inte haft något emot att vara Kamaji* just nu. Visst lär man sig att leva med endast en arm tillgänglig (eller noll), men fyra extra hade inte varit helt fel. Två till att hålla bebis (ibland kan tre behövas) och fortfarande ha fyra armar lediga till att diska, laga mat, äta, gå på toaletten, skriva, pyssla, hålla i telefonen eller en bok, plocka upp saker... Utan att lämna ifrån sig bebisen! Oh, the opportunities!
 
 
*Spirited Away (2001). Asbra film.

En månad

 
Puh, Ivy är redan en månad gammal. Tiden gå så fort, samtidigt som det känns som en evighet. Hittade en så bra quote angående det: "The days are long, but the years are short". True.
Firar Ivys enmånaders-dag med två outfits. Snart har hon växt ur storlek 50.  Har fått så himla mycket kläder av släkt och vänner, både begagnat och nytt, och framför allt i storlek 56. Ser fram emot att få använda allt på henne. Kläderna ovan har vi fått av mina kusiner / moster / mamma.

I verkligheten "firade" vi med att gå ner på stan och käka på Subway.
 

Tre utflykter


Till en början (efter att Ivy föddes) kändes det som att vi (åtminstone jag) inte skulle orka oss ut ur lägenheten. Låt gå för korta barnvagnspromenader till typ Ica (tar 7 minuter att gå, max). Men jag hade fel. Jag älskar längre barnvagnspromenader, skulle kunna gå hur långt som helst. Och Kim tar äntligen initiativ till utflykter *smiley med hjärtögon*

 
28 juli - Thaimat i lekparken med Kims moster och kusin. Älskar thaiboxar, även om de som i det här fallet råkar vara aningen för starka. Avslutade med filmkväll hemma hos moster (vi såg barnfilmen Home).


1 augusti - Picknick och kubb. Jag är så himla sämst på kubb. Bytte lag för att få vinna, då vann det lag jag precis lämnat två gånger i rad. Man ba "Hej, jag är typ som en lyckoamulett! Fast tvärtom! Värva mig!".


7 augusti - Tog en lång promenad ner till Lungviksparken. Grillade lite. Drack cider och åt jordgubbar. Avslutade med minigolf. Kom inte hem förrän halv tolv. Så himla bra kväll (trots att jag fick amma i en busskur).

I proved my fears wrong. Det går att hitta på saker och njuta av sommaren även med bebis ♥
Man ska inte lyssna på fördomar.

Ikväll ska jag på bio!

 
Om Paper Towns 
I vintras när jag var i Thailand läste jag boken Paper Towns av John Green. Den var spännande och jag ville inte riktigt slita mig. Med andra ord älskade jag den. Mycket bättre än The Fault In Our Stars (som jag lyssnade på förra sommaren). Blev skitglad då jag fick veta att den skulle bli film.
Och nu går den på bio. Börjar bli nojig över att den ska sluta visas innan jag hunnit se den. Så jag ska på bio ikväll. It's decided.

Handling: "Vi får följa tonårskillen Quentin och hans gåtfulla granntjej Margo som älskar mysterier så mycket att hon till slut blir ett. Efter att de två varit uppe en hel natt och hittat på äventyr i sin hemstad försvinner Margo. Hon lämnar kryptiska ledtrådar efter sig som hon vill att Quentin ska tyda och tillsammans med fyra polare ger han sig av på en galet rolig och känslosam jakt. För att hitta Margo måste han få en djupare förståelse för både vänskap och kärlek. (källa: SF.se)
 
Om att lämna Ivy för första gången
Inte ensam såklart, utan med Kim. Var tvungen att googla "lämna bebis för bio", sedan lusläsa en tråd på Familjeliv.se för att kunna komma fram till att det är okej. För det är okej. This is why: 
• För att pappan, dvs Kim, är lika mycket förälder som jag. Han är lika kapabel till att ta hand om henne.
• Han var ute ett par timmar för att åka MC när hon knappt var två veckor. Samt ett par gånger nu i veckan för att fixa bilen. Så varför skulle inte jag få? #jämnställdhetpls 
• Det är bara tre timmar, om vi har tur sover hon större delen av tiden. 
• Blir hon hungrig har vi både bröstmjölk i frysen och ersättning. 
• Slutligen, the sad truth: Kim är bättre på att trösta henne än mig #fml. Fast jag kanske bara inbillar mig. Förmodligen kommer jag sakna henne mer än vad hon kommer sakna mig.

Katter + bebis

 
När vi kom hem från BB med Ivy låg båda våra katter i soffan och väntade snällt. Det tog ett tag innan de vågade gå fram och snusa. De verkade så lugna och vi trodde båda katterna skulle komma överens med bebisen.

Jamie (vår ragdoll) trivs jättebra med Ivy. Han är nyfiken, vill gärna ligga i närheten av sängen då hon sover och kommer och kollar läget då hon skriker. Han har blivit jättemysig och kommer då vi ropar precis som en hund.
Vicky däremot har hållit sig på avstånd och gömt sig. Inget mer mys om mornarna. Att hon även började löpa gjorde förmodligen bara saken värre. Då hon förra veckan kissade i barnvagnen, babysittern och i en påse som innehållit Ivys saker fick hon flytta hem till Kims syster.
Vi ska kastrera henne i slutet av augusti och försöka igen, men funkardet inte då får hon flytta ut på heltid. Det känns jättetråkigt och jag saknar henne. Speciellt då Kims syster skickar bilder på hur hon myser hemma hos dem... *sadface*

Tjugofjärde juli tvåtusenfemton

 
24 JULI || MIN DAG
06:30 - 07:50 - Ivy vaknade och ville inte sova. Hon ville äta säkert tre gånger innan hon slutligen somnade.
11:10 - Vaknade och passade på att duscha medan Ivy fortfarande sov. 


11:40 - Fick äntligen hem mina amningsbhar igår, så för första gången på elva dagar fick jag ha på mig en bh som var både bekväm och praktisk.
11:50 - Blöjbyte och amning. Amningsbh får högsta betyg.


13:00 - Hade ett ärende på stan. Det åskade. Och regnade. Mys.


14:20 - Var fjärde dag ska det dammsugas också. Skönt att Ivy sover som en stock trots oljudet.
15:30 - En skål med yoghurt och jordgubbar och ett besök av Kims syster samt morbror. De fick med sig en inköpslista till IKEA av oss. 


16:50 - Bloggar lite medan Ivy sover i mitt knä. Får det att låta som att hon bara sover, men hon vaknar såklart för att äta också, ca varannan till var tredje timme.

 
19:00 - En fin bild på Kim och Ivy bara. Tror de väntar på att jag ska ta på mig amningsnappen (för en sådan har jag).


19:30 - Middag. Flundra med bulgur (eller strips). Vi är grymt bra på att äta sent. Skyller delvis på min brorsa som jobbar till halv sju.


20:40 - Jag gjorde lime curd medan Kim och Ivy låg i soffan och tittade på Leuge of Legends-turnering zzzZZzzZZZ. Ska ha den till en tårta. Skiter i om det kommer ta upp en hel dags egentid så jag får ställa in varannat toalettbesök. JAG SKA GÖRA EN TÅRTA.


21:50 - Mammaövningar. Hittade dessa i en pärm på BB och försöker klämma in dem varje dag.
 
Puh. En helt vanlig dag i bebisbubblan. Inte så spännande kanske, men jag tycker det är ett rätt skönt liv. Ivy är en mysig och snäll bebis ♥

Min nya kärlek


Det här är Ivy, min nya kärlek. Redan en vecka gammal. Kan inte riktigt förstå att hon är min, att det var hon som bodde i min mage och blev kallad Fetus. Samtidigt känns det så självklart, kan inte föreställa mig hur mitt liv sett ut utan henne.

Post-graviditetshormonerna gör sig påminda, för här sitter jag och gråter över hur fin hon är.

#blödigmamma 

Bebisblogg och egentid?

 
Hej. Wow. To state the obvious: Scheisse vilken omställning att från ena dagen vara gravid till att den andra ha en liten bebis att ta hand om. Kan ju säga att det kommer att ta ett tag innan vi hittat tillrätta i vår nya dygnsrytm. Och med amningen.
 
Min egentid kommer uppenbarligen i andra hand nu, och till en början blir det inte särskilt mycket av en varan. Min egentid är annars jätteviktig för mig, nästan viktigare än mitt sociala behov. Antar att jag är lite introvert. Dessutom känner jag att jag bara vill vara med familjen just nu. Min lilla nya familj ♥
Men när jag får chansen vill jag gärna sitta ner och skriva. Kanske pyssla med foton. Och blogga. Om vanliga saker. Om saker jag brukar blogga om. Så tyck inte det verkar konstigt om jag inte nämner Ivy, bebisliv och annat vardagligt mer än en gång i veckan. Det får jag liksom nog av alla andra timmar på dygnet. Att blogga får vara en av de saker som får mig att fokusera på annat för en stund.
 
Har i alla fall tänkt skriva en förlossningsberättelse. Som gravid funderade jag en del på om jag skulle skriva en eller inte. Då lutade det mot nej (det kändes lite för privat), men nu känner jag annorlunda. Tyckte själv det var intressant och lärorikt (och lite skräckslaget) att läsa andras berättelser. Det känns som en bra grej för mig själv också.

Fetus var en Ivy

 
Igår den 13 juli klockan 16:40 föddes vår lilla tjej, två veckor innan beräknad födsel. Vikt: 3235 gram. Längd: 48 cm.
 
Jag som planerat att dammsuga, städa kattlådan och handla igår. Och färga håret idag. Haha. Ibland blir det inte riktigt som planerat, men jag är enormt nöjd. Och öm. Och trött. Hela familjen mår bra i alla fall. Imorgon får vi komma hem från BB. Spännande.

Nyare inlägg