Early preggo thoughts

 
Haha. Hittade min anteckning med tankar jag hade om graviditeten de första fem-tio veckorna. Förutom den sista raden, den skrev jag i vecka 20 (gick in i vecka 27 idag).

Här är lite kommentarer.
› Jag har haft väldigt lindriga graviditetssymptom, och i början var jag mest bara överdrivet hungrig och trött. Dessutom gick jag ner i vikt, inte upp. Då är det faktiskt ganska svårt att fatta att det växer någonting därinne. Därav "Tänk om den försvinner ba poff".

› Mamma blev inte arg. Hon är nästan mer exited än mig, haha.

› Nu blev det ju varken Of Mice & Men eller Pierce The Vei, men om jag drar på konsert i nuläget är sittplats ett måste.

› Vilken krokodil?

› Ettåringar är söta, nyfödda är inte det. Jag ser fram emot att få denna åsikt ändrad då jag får se mitt eget barn. Hehe.

› JA MEN SERIÖST?!

› Ja ♥

› Att föreställa sig att föda barn har varit något av det läskigaste jag vet sedan jag var 12. Minst. And now it's happening... So, yeah.

› Världens bästa känsla ♥

It was not an april's fool!

 
Tack för gratulationerna i förra inlägget! Fick några frågor om graviditeten av Yuki Yoursic.

När har du BF?
Beräknad födsel är den 27 juli, men jag tror hen kommer komma i början av augusti, hihi.

Hur reagerade du när du fick veta om det?
Det stod OMG med stora feta neonbokstäver i huvudet samtidigt som jag mumlade "Oh my God". Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det är den korta versionen, jag kan ta den långa då jag ändå håller på...

Så, jag har bra koll på min (väldigt regelbundna) menscykel. Det var dagen för beräknad mens (14 november förra året) och mitt inbyggda alarm ba:
"Borde inte jag fått mens idag?"

 
JO! Den kommande veckan försökte jag komma på andra anledningar till varför mensen dragit på semester FÖR ATT HALLÅ JAG KAN INTE VARA GRAVID JAG SKA ÅKA TILL THAILAND OCH FESTA BUHU, men ingen lät väldigt trovärdig.
En vecka senare (21 november) gjorde jag ett graviditetstest på Ungdomsmottagningen (orkade köpa hem ett test + att jag fick prata med en barnmorska direkt). Och så kom det två streck på stickan. Och neon-OMG:et tändes inuti huvudet. Och jag ville börja gråta. Men jag höll mig eftersom jag skulle prata med barnmorskan, och då jag gick därifrån kunde jag inte sluta le. Kunde heller inte bry mig mindre om att resa till Thailand som gravid och inte kunna dricka alkohol.

Hur berättade du det för Kim?
Haha. Jag vet inte riktigt. Jag stod och diskade då han kom hem från jobbet (samma dag som ovan) och eftersom jag har sämst poker face stod jag och log.
Kim: "Vad är det?"
Jag: "Jag var på Ungdomsmottagningen idag."
Kim: "Vad sa de då?"
Jag: "Vad tror du?" *gråt, gråt* *kramas*
Eh. Sedan minns jag inte... Bara att Kim satt på köksgolvet mitt i matlagningen, sedan i soffan och så sa han något om att han inte kunde äta. Kanske sa han "Vad har vi gjort?" med skräckblandad glädje, och att han äntligen har en anledning till att köpa kombi.
Värt att nämna är kanske att han var väl medveten om att min mens var utebliven. Uppdaterade honom med ett "Den har fortfarande inte kommit" varje dag innan jag gjorde testet.

So... yeah. That's that.

Ser mig inte som officiellt tillbaka ännu, tänka bara passa på att svara på de här frågorna nu då jag är hos mamma och lånar internet.

Lilla monstret i magen

Bildkälla
 
Och så kommer det en dag då den här bilden blir sanning. Jag har tidigare suttit och skrattat åt den medan jag nickat instämmande, men nu är det faktiskt så att har jag ett litet monster i min mage. Fast det känns extremt taskigt att kalla hen för monster, så jag kallar henom för Fetus istället. Ja, alltså, det växer ett liv inuti min mage. Jag är gravid. OMFG! Say what?!

Har gått och burit på den här "hemligheten" sedan den 21 november förra året. Det datumet har etsat fast sig i min hjärna. Att få veta att man gravid är liksom inget man bara rycker axlarna åt, i alla fall inte för mig.
Jag är i vecka 24 (av 40) nu och det både syns och känns (att hen sprattlar därinne), men det hela känns fortfarande helt absurt. Jag ska bli mamma. MAMMA?! Det bor en BEBIS i min mage. Ett liv, en människa. So surreal. Fast egentligen är det ju världens mest jättevanliga grej och helt naturligt. Något som redan skett miljarders miljoner gånger på vår planet. Det blir bara en helt annan grej då man är med om det själv.
Det känns fantastiskt och helt skitläskigt på samma gång. Jag är glad och Kim är glad. Jag är rädd och Kim är rädd. Men om jag inte hade trott i alla fall lite på att vi skulle klara det skulle jag inte gett mig in i det, och alla runt omkring oss säger att det kommer gå bra.

Så. Det är därför vi har flyttat till en större lägenhet (i alla fall därför vi hade så bråttom med att göra det). Det är därför Kim har köpt en kombi (eller jah, han har ju faktiskt tjatat om en kombi hur länge som helst plus att hans Saab var rätt risig). Och det är därför jag är fucking hungrig hela tiden. Vilken omställning DET har varit. Jag åt väldigt dåligt och lite innan. Frukost och middag. Eventuellt lite småätande däremellan. Helt plötsligt var jag tvungen att börja tänka på att få bättre matvanor. Folk säger att man kan äta normalt, bara lägga till någon frukt eller mellanmål, men det funkar inte om man äter alldeles för lite från början (min-typ-selektiva-ätstörning).

Ingen behöver oroa sig över att detta kommer bli en mammablogg. Det finns två typer av bloggar jag aldrig varit intresserad av, och det är (renodlade) mammabloggar och träningsbloggar. Men bland alla naglar, rockbands-kärlekar och vad-min-blogg-nu-handlar-om, så innefattar den ändå mitt liv, och mitt liv handlar inte bara om mig själv längre.
Men det här med veckans magbild kan jag nog utesluta. Alltså, är det ens kul att se bilder på en mage varje vecka? Jag har varit väldigt sparsam med att ta bilder faktiskt, jag började inte ens märka av min mage förrän vecka 16 (på morgonen, om jag låg ner). Haha.

Men om det är något ni undrar eller vill veta är det bara att fråga, haha ♥

Nyare inlägg