Promise skin to bone
I'm such a post-hardcore boi, but I love it. Såhär ser jag typ ut från oktober till April. Varje år.
Jag vill skriva om vad som hände mellan mig och Kim.
Jag vill skriva om vad som hände mellan mig och Kim.
Jag vill visa huset jag inte längre kommer bo i.
Jag vill skriva om Avenged Sevenfold-konserten.
But not today.
Inga detaljer
Kim och jag lämnade Valhalla. Goodbajs goddamned eternity stairs.
Flyttade till ett litet 40-talshus.
Kaoslivet. Jag hatar att flytta.
2013, 2015, 2017. Vartannat år.
Kärlekskaos också. Numera bara en parantes.
Jag fick känslor för någon annan.
Jag hade aldrig tänkt att det skulle gå så långt, men jag är rätt bra på att göra dåliga val.
En månad senare:
It's simple, I just fell out of love. It started a long time ago.
Vi har gjort slut. Jag har. But we're stuck in limbo.
It's simple, I just fell out of love. It started a long time ago.
Vi har gjort slut. Jag har. But we're stuck in limbo.
På onsdag tar tåget mig till Stockholm.
Till Twiggy (bästa, saknar). Till Avenged Sevenfold.
Och det var väl det.
