Blankspace
When you want to say something, but you don't have anything to say.
There is a tear in my heart, and while it's sad I'm not sad,
I'm okay and dreaming beyond oceans, but them dreams will kill everyone.
...
...
The songs on the radio are ok, but my taste in music is your face
Det här bandet har växt i mina ögon (eller snarare öron) den senaste månaden. Till en början tyckte jag alla låtar utom typ tre var konstiga och... meh. Men sedan insåg jag hur glada de, eller åtminstonde Blurryface-albumet, gjorde mig i själen. Så glad att jag ska se dem live i höst. Alltså pepppppppennnnnnn.
Tear In My Heart och Polarize är mina favoriter i nuläget. Speciellt den förstnämnda gör mig såhäääääääääär glad. Lyssna!
En marknad med mat
Var på matmarknad med mamma och Ivy idag. Det är något hittepå med mat från "hela världen" de har riggat upp på torget denna helg, och jag älskar det. Det fanns mat från Australien, Tyskland, Italien, Frankrike, Polen, Thailand, Grekland und so weiter. Mat är naaaajs.
Mamma åt franska våfflor (yum) och jag åt något franskt som jag valde genom att äta med ögonen. Jag hatar potatis, tomat och rosmarin, som samtliga var inkluderade i denna maträtt, men det såg gott ut så jag ba what the hell. Det var gott. Jag kanske inte hatar potatis och rosmarin trots allt.
Sedan förlorade jag mig själv i engelsk fudge. Köpte fem bitar (Dr. Pepper, mojito, Jägermesiter, butter scotch och choklad) som jag ännu inte smakat, samt turkish delight. Because Narnia, that's why. Det smakade typ parfym, men på ett ganska gott sätt.
666
Så här såg jag ut i Stockholm i början av sommarn'. I dunno. Jag har börjat gilla gult väldigt mycket.
Mitt födelsedagskalas
Look at that cake! YUM! Chokladbottnar, kolasmörkräm och kolapopcorn. Perf. Hade mitt födelsedagskalas i fredags, den 9 september. Så himla najs att va vuxen, för då kan man bestämma att man fyller år på en fredag istället. För att man jobbar på sin riktiga födelsedag.
Fick jättefina, bra presenter. Thank you very much. Mest kreativ inslagning tog min bror hem priset för. Några dagar innan hade han frågat vilken kändis jag tyckte var dryg. Fattade ingenting, haha. Förrän jag fick en Crystal Head vodka inslagen i Sean Banans huvud i födelsedagspresent. LOL. Efter första lagret papper blev det en hjärna / döskalle, och innanför det - Crystal Head. Haha, så awesome. En del av mig vill hälla ut vodkan och bara ha den som en vas NU. Så cool flaska! Don't worry though, I won't do that.
NOOmaraton 2016 | The Pro
NOOmaraton är något jag vetat av i många år men aldrig tidigare medverkat i. Har missat, glömt och inte orkat. Men i år blev jag påmind i tid och tänkte jag att jag måste testa. Jag gillar ju att hålla på med film. Tvingade brorsan att vara med och anmälde oss.
Tävlingen ägde rum lördagen den 3 september. Göra en kortfilm på 24 timmar, inklusive allt. Tema: Nu eller aldrig. Filmen ska inkludera tre platser (vid en anslagstavla, vid en parkbänk, och i ett förråd) och tre saker (en ryggsäck, en cykel, och klister).
Vaknade på lördagsmorgonen och var bajsförkyld. Hade jobbat till 01:30 natten innan. Var nära på att ge upp flera gånger. Var så himla trött och soffan såg så inbjudande ut, men jag fortsatte för att 1. Jag hade ytterligare två jobbfria dagar framför mig (fast sedan blev jag inringd på jobb båda dagarna, hahahahahahaahhah), och 2. Jag vägrade vara personen i filmen. Inte igen.
Fotot var det första som dök upp. Storyn kom kort därefter. Skrev en monolog, först på engelska (alltså, jag hade sett på Mr. Robot, en av de bästa tv-serierna jag vet, och hade Elliots röst på hjärnan hela dagen, gah, så bra), sedan på svenska. Tyckte allt sög, men körde på ändå. Bad Stefan göra voiceovern medan jag klippte. Filmen var klar och uppladdad 01 på natten, med åtta timmar kvar till målgång.
I was like "Fuck yes, I made it". Det kändes så himla bra. Jag hade påbörjat något, och slutfört det. Det var liksom det viktigaste. Det enda som var viktigt egentligen. För faktum är att jag hatade filmen lite halvt. Jag var nöjd, storyn kändes tveksam. Vågar knappt lägga upp den här egentligen, haha. Scenskräck.
Var i alla fall så glad att Stefan orkade hjälpa till trots att han var så opepp. Vägrade använda min egen röst, ville dessutom ha en manlig röst (eller ja, Elliot från Mr. Robot egentligen, men en kan inte få allt). En kvinnlig gestaltare för ögonen, och en manlig gestaltare för rösten. Vem är huvudkaraktären? Tjejen som syns, eller killen som hörs? Båda? Ingen? Alla? Är de samma person? Idek.
I torsdags visades filmen i Sundsvall tillsammans med de åtta andra tävlingsbidragen från Västernorrland (vi var inte närvarande). Och eh, vi vann. Hallå, LOL what the fuck?!
1:a pris: The Pro – av Vestins
Ida Vestin & Stefan Westin
Juryns motivering: "Ett snyggt filmiskt hantverk där voiceoverns dekadenta stämma bygger upp vardagens tristess, det som får oss att vilja dra täcket över huvudet varje morgon. Med det kortaste bidraget av alla lyckas filmskaparna på ett överlägset sätt säga mer med mindre ord och på kortare tid. På ett okonstlat sätt har filmskaparna använt förutsättningarna så att de fyller en funktion för handlingen och lyckats med att hålla grundtemat centralt."first:
Hallå, tack! OMG. Så nu ska vår film tävla i riksfinalen i Stockholm den 8 oktober. Har inga större förhoppningar där, men så himla kul ändå. Detta får mig att vilja fortsätta hålla på med film. Min dröm. Något som kanske inte folk fattat eftersom jag inte gjort ett skit (pga procrastinator as fuck), meeeeeeen har typ haft 1000 idéer i huvudet sedan jag var 12.
I torsdags visades filmen i Sundsvall tillsammans med de åtta andra tävlingsbidragen från Västernorrland (vi var inte närvarande). Och eh, vi vann. Hallå, LOL what the fuck?!
1:a pris: The Pro – av Vestins
Ida Vestin & Stefan Westin
Juryns motivering: "Ett snyggt filmiskt hantverk där voiceoverns dekadenta stämma bygger upp vardagens tristess, det som får oss att vilja dra täcket över huvudet varje morgon. Med det kortaste bidraget av alla lyckas filmskaparna på ett överlägset sätt säga mer med mindre ord och på kortare tid. På ett okonstlat sätt har filmskaparna använt förutsättningarna så att de fyller en funktion för handlingen och lyckats med att hålla grundtemat centralt."first:
Hallå, tack! OMG. Så nu ska vår film tävla i riksfinalen i Stockholm den 8 oktober. Har inga större förhoppningar där, men så himla kul ändå. Detta får mig att vilja fortsätta hålla på med film. Min dröm. Något som kanske inte folk fattat eftersom jag inte gjort ett skit (pga procrastinator as fuck), meeeeeeen har typ haft 1000 idéer i huvudet sedan jag var 12.
Thanks for fueling my fire.
PS. Orka att det här inlägget blev så här långt. Nej. Hej då.
Barfday gurrl
First thing's first: I will not make excuses for talking like the American version of fjortisspråk
Hallå! Jag fyller år idag! Fyllde. OMFG. Tjugofyra. Jag känner mig gammal. Alltså, det är tre personer på mitt jobb som är äldre än mig. TRE! Jag är inte 100% säker, men ändå. Fast det är nog snarare så att jag är äldre än jag känner mig. Typ "Men jag är ju fortfarande 19, högst 22, for real". Jag tror att alla är äldre än mig men så ba "Va? Jaha, du var 94:a". Killen som intervjuade mig tillsammans med min chef är 95:a. Och här är jag ba "What is life? Vem är jag ens?".
Okej. Nej. Jag är bra. Jag var världens största procrastinator. Jag hade ett jobbigt år, och ett utan motivation. Jag försökte tända eldar, men det var storm. Men nu är jag okej. Jag är bra. Jag har ett barn, som jag älskar mest av allt på hela jorden. Jag har ett jobb, som jag trivs med. Jag har mina drömmar, igen.
Jag har gjort två vloggar och en kortfilm i år. Jag har spelat in ytterligare två vloggar utan att känna mig obekväm framför kameran. Det är progress. Och jag har två konserter inplanerade. Life is good. *klappa-händer-emojin*
Jag är förkyld. Jag har jobbat hela dagen, både i kassa, kök och nääästan DT (drive thru) också. Kim har firat mig lite, mamma och Stefan var här och sa grattis och på fredag ska jag ha kalas! Woho!
Okej. Nej. Jag är bra. Jag var världens största procrastinator. Jag hade ett jobbigt år, och ett utan motivation. Jag försökte tända eldar, men det var storm. Men nu är jag okej. Jag är bra. Jag har ett barn, som jag älskar mest av allt på hela jorden. Jag har ett jobb, som jag trivs med. Jag har mina drömmar, igen.
Jag har gjort två vloggar och en kortfilm i år. Jag har spelat in ytterligare två vloggar utan att känna mig obekväm framför kameran. Det är progress. Och jag har två konserter inplanerade. Life is good. *klappa-händer-emojin*
Jag är förkyld. Jag har jobbat hela dagen, både i kassa, kök och nääästan DT (drive thru) också. Kim har firat mig lite, mamma och Stefan var här och sa grattis och på fredag ska jag ha kalas! Woho!
