Jag älskar att kunna se

Jag måste bara få säga att... JAG ÄR SÅ HIMLA TACKSAM ÖVER ATT JAG SER BRA. För det är en sak jag ofta tar för givet. Min syn. Den finns ju liksom bara där. Men det senaste året har jag insett att jag inte alltid kommer att se så här bra. Båda mina föräldrar har synfel. Mamma fick glasögon i tonåren, och pappa i 30-årsåldern. Det är bara en tidsfråga innan min kära syn även sviker mig.

Kim har också synfel. Han har berättat att han gick genom hela högstadiet utan att kunna se vad det stod på tavlan i klassrummet. Att han inte gjorde något åt det förrän i gymnasiet. Varje gång han berättar det, eller nämner hur dåligt han ser får det mig att uppskatta det faktum att jag kan se. Så. Himla. Mycket.
Alltså, jag kan inte ens föreställa mig hur det är att se dåligt. Jag går typ runt och tänker att alla som inte har glasögon ser lika bra som jag. Linser syns ju inte. Kim har linser. Det tog lång tid innan jag fattade att han har det. För jag tar för givet att alla kan se bra bara för att jag inte har erfarenhet av något annat.

Haha, svammelinlägg...

Ja. Jag ville bara offentliggöra min uppskattning över att kunna se bra utan hjälpmedel, för jag uppskattar det väldigt mycket. Det är alltså ingen diss mot synfel eller glasögon.

*knackar i trä så att jag inte råkar ut för en olycka som gör mig blind typ imorgon*

Man tar verkligen på tok för mycket för givet! Min syn har börjat svikta lite, eller jag ser fortfarande bra men efter t.ex för mycket tv-tittande / datasittande får jag grymt ont i huvudet och det börjar liksom bli "blurrigt". :(

Var också superorolig för det där men så åkte jag utomlands och någonting hände. Det svider numera i mina ögon när solen lyser, jag har svårt att läsa skyltar på långt håll och det gör ont i mina ögon ibland. Jag skyller på den starka solen, USA är farligt haha. Är mycket orolig över att det ska bli värre men har inga planer på att söka hjälp då jag är superrädd att de ska förstöra min syn helt.

Är så himla fint att få vara tacksam över saker. Jag tror inte du behöver dålig syn. Båda mina föräldrar fick glasögon när de var typ 15 och jag har inte behövt någonting (vad jag vet). Ofta kan det ju vara att man faktiskt inte märker att en fått sämre syn, för att det är något man vänjer sig vid. Jag borde kanske kolla synen nån gång framöver, men wellwell.

Ja uppskatta det allt du kan! Det är något jag också verkligen uppskattat då optikern sa till mig för några år sedan att jag inte ska ha glasögon eftersom jag kommer se "bra" längre tid då men att någon gång i framtiden kommer jag behöva dem. Fast de senaste två månaderna har jag helt plötsligt börjat se suddigt både på nära och långt håll, så tiden är kommen. Men hej, ska hitta ett par riktigt snygga glasögon och rocka dem!

SV: Nej jag har inte gjort det än, men ska göra det i juni när jag liks ska kolla för körkort!