Att dö i badkaret


Ni blev alla upprörda över att jag skrivit "DÖ" i badkaret.
Men vad gör man då det gör ont då?
Skär armarna blodiga?
Hoppar ut genom badrumsfönsret på fjärde våningen?
Gråter sönder sin själ och slåss?
Låtsas som allt är okej och klistrar på sitt bästa fejkleende? 
 
Nej, det får jag ju inte heller.
Jag vill inte ens.
Men vad fan ska jag göra då?
 
Om det bästa jag kunde komma på för att känna mig lite, lite bättre var att skriva "DÖ" i badkaret, låt mig göra det då.
För alla alternativ är värre.
 
(så här i efterhand kan jag dock se att sammanhanget fick det att verka värre än vad det var)
(men å andra sidan saknar ni förmåga att förstå och vägrar ge svar på vad jag kan göra istället)
(jag kan låtsas som att allt är okej, men det kommer aldrig få det att gå över, i stället sparas det till en annan gång och det blir bara värre då)


 
 
Alltså, vad gör man egentligen då det gör ont? Det jag snackar om handlar inte bara om en dålig dag, utan då det verkligen känns som att man går sönder inombords, då meningslösheten eller tankedemoner eller spöken från förr och nu och sen kommer krypandes och tar över och man bara vill försvinna.

Vid mildare omständnigheter funkar tumblr (fin bild, reblog - fin bild, reblog - fin text reblog - fin bild, reblog), vill tro att jag det också skulle funka att pyssla vid mitt skrivbord. Men då bägaren rinner över och jag inte vill någonting då är det enda jag till slut kan tänka mig att sticka. Fly. Låtsas att jag har en plan om att jag ska långt, långt. Försvinna. Så jag bara går tills det känns okej att komma hem igen.



▾ dani i london säger:

kram kram kram <3

Svar: Tack <3 *kram tillbaka*
Ida ☯ the sky under the sea

2015-03-09 ✖ 17:44:52
http://daniellacaspian.blogg.se
▾ Ida säger:

<3

Jag vet inte vad en "ska" göra. Känns som folk i allmänhet inte bara fattar de där skitkänslorna, att det är okej att känna dem och reagera utefter dem. En behöver bara en broms emellanåt.
Eller döljer de själva bara deras egna sådana? För att det inte ser bra ut bland alla jävla feeds.

Det var länge sen jag stack en nål i handen och ristade. Sen dess har jag inte kunnat göra det.
Jag står inte ut med att gå ut, bara ibland, om jag vet att det är tomt. Vill inte se främlingar när jag mår piss. Det kan hjälpa. För mig är havet viktigt.
Annars gråter jag i oändligheter i en ihopkrupen boll. Tills nån tröstar eller matar mig med något. Oftast kommer bara tankarna och jagar när jag inte har fått i mig tillräckligt med näring eller så, helt knas.
Alla är vi olika.


Många många kramar till dig. Ta hand om dig!

Svar: Precis! Jag har försökt förklara för mina anhöriga, och vissa förstår ju bättre än andra. "Men jag skadar mig inte själv längre, jag såg det här som ett bättre alternativ" - "Men du FÅR inte skriva 'dö'" - "Ja men vad ska jag göra då?" - "DU FÅR INTE SKRIVA DÖ EL LIKNANDE!" - "...". Så ja, jag vet inte vad de som verkar mer "mentalt stabila" gör. Det kanske bara räcker att gråta lite emellanåt för dem? Eller så funkar det att dölja allt. För dem. De kanske tycker det är okej och inte svårt att passa in i samhällets mallar och oskrivna regler. Och då är det väl svårt att förstå en person som inte är så. Jag vet inte. --- Det är bra, att du inte kan/vill rista längre. Jag har också gjort slut med självskadande, jag vill inte. Kanske i tanken, men aldrig på riktigt. Och jag står inte ut att vara inomhus (oftast). Fast jag håller med, jag vill inte heller se främlingar (den fördelen med att bo i utkanten av en liten by har jag tyärr inte längre), men jag måste ut... Havet är bra, jag dras också dit. En gång hoppade jag i hamnen med kläderna på, det var däremot inte så bra. Fast egentligen kanske det inte är så knas, det med näringen. Att om du är hungrig eller har någon brist så släpps något ämne ut eller tar över i hjärnan. Känslor och sånt grundas ju i olika ämnen och kemiska reaktioner i kroppen/hjärnn (kan inte direkt mycket om det, men då man läser så brukar det ju vara den vetenskapliga förklaringen i grunden, neurologiska diagnoser kan ju t.ex. synas (om man kan sånt) om man "tar bild" på hjärnan). Själv triggas jag av minnen (eller en för oklar framtid, oroskänslor), men jag antar (vet) att även jag är mer känslig med energibrist/näringsbrist. --- Kramar!! Du med!!
Ida ☯ the sky under the sea

2015-03-09 ✖ 21:37:15
http://idreaido.blogg.se
▾ Alice säger:

Usch, hatar den där jävla känslan. I feel for you (men jag vet inte vad jag ska säga för att få dig att må bättre)! :( <3

Svar: Right! Därför det hade varit bra att ha något ess i rockärmen att ta fram just då det händer, men det har i alla fall inte jag ännu. Och OM man har något eller kommer på något som får det att släppa så duger det ändå inte för anhöriga som blir oroliga/arga/ledsna... GAH! (nej, det är lugnt <3 Jag har liksom accepterat att jag mår dåligt ibland, speciellt över just DET jag mådde dåligt över kvällen jag syftar på i inlägget, och jag ville bara få ut att jag.måste.få.göra.det.också.och.även.agera.på.det... trots att jag ännu inte riktigt funnit någon bra lösning ännu... Med tanke på att det blir mer och mer sällan antar jag att det faktiskt blir bättre med tiden (annars har jag också en psykologkontakt))
Ida ☯ the sky under the sea

2015-03-10 ✖ 11:17:17
http://miranodesign.blogg.se/
▾ Anna Röd - ★ Nörd & Filmskapare ★ säger:

Jag önskar också att jag hade ett svar, jag får ångest så fort jag har mer än 1 sak att göra varje dag.
Egentligen borde jag sluta upp med allt som har med film, youtube, blogg osv att göra och enbart ha mitt extrajobb - för att då skulle ångesten upphöra men då hade jag gett upp min dröm. Så det är tungt, för jag kan ju inte sluta med mitt extra jobb utan att behöva flytta hem till mina föräldrar typ haha.

Svar: Förstår hur du tänker. Jag skulle inte heller vilja ge upp min dröm, och det tycker jag inte heller du borde, och jag förstår också att du behöver extrajobbet för ekonomin. Jag vet inte, men har fått för mig att du är bra på att planera? Men det kanske ändå inte underlättar för ångesten? Kanske en idé att ta en dag helt off en dag i veckan om det går. Förhoppningsvis kommer det inte alltid att vara så kämpigt (inte för att det underlättar för stress och ångest i nuet direkt...). Ångest is shit. :(
Ida ☯ the sky under the sea

2015-03-11 ✖ 10:32:35
http://www.xn--annard-0xa.se
▾ Ida säger:

Sv på sv: Det känns väldigt bekant på något vis. Kanske just när jag ristade ett hjärta och ett K och fick bara väldigt oförstående blickar från vännerna. Vad är de liksom rädda för när en gör något sådant?

Ja, mycket möjligt. Ja, usch, de där mallarna. Men jag vill också tro att en inte mår bra i dem heller. Det är som en falsk målning.
Jag vet inte, jag har sen tonåren haft några gråa tankar inombords som kommer och går.
Eller så samlar de på sig allt och går in i väggen nån dag, även det en möjlighet.

Skönt att ha slutat med självskadandet. Ja, jag kan också tänka allt möjligt konstigt som en skulle kunna göra, men känns bra att en har bromsen.
Åh, vilken känsla, att bara hoppa. Jag slog sönder en av tre lampor med min rockring, fast det var helt i misstag. Det var ganska häfigt ändå, alla glasbitar som bara föll ovanför mig.

Ja, absolut, helt sant. Så är det ju. Ja, jag har också minnen som jagar, men de kommer just ofta när jag har nåt annat på lite "bristnivå" eller t.ex. när jag påminns om dem förstås, men då kanske de inte tar över på samma sätt. Då kanske jag mer reflekterar över dem. Som när vi sågs igår ungefär.

Tack för det förresten, var himla kul och väldigt givande!
Snäckorna var också fantastiskt fina. Jag ska ge dem ett bra hem.

Många kramar!
Ha det fint :)

Svar: Det känns som många är rädda för sånt som anses som udda, och att göra något med sin kropp som gör lite eller mycket ont kopplas väl ihop med att må dåligt och "sånt pratar man inte om", oavsett om det är på grund av dåligt mående eller inte... - - - Det är nog många som går och håller mörka tankar insom sig, men sedan finns det nog de som oftast mår bra också. Fast det är svårt att tro att någon aldrig haft någon dålig period under hela livet :O Jag har också perioder sedan jag var tonåring, på olika sätt och över olika saker, men de har ju funnits. - - - Ja, den gången hade jag inte den där bromsen. Det var härligt, det var juni så det var ganska varmt i vattnet, men de jag varit med innan blev livrädda och det förstår jag ju. Det låter coolt det med glaset,men lite läskigt med. - - - Aha. För mig är det när jag påminns om fel minnen som det mörka kommer fram, men det blir bättre med tiden, jag är ju medveten om vad det sitter i. Fast tur att det inte är så för dig, då kanske promenaden blivit jobbig. Inte för att du hade behövt prata om det då ^^ Jag håller med, det var fint att ses och kvällspromenera. Låter bra ^^ Kramar!
Ida ☯ the sky under the sea

2015-03-16 ✖ 20:55:19
http://idreaido.blogg.se

Lämna gärna en kommentar:
OBS! Om en inte har något snällt att säga är det bättre att hålla käften, puss.

Namn:
Stammis?

E-mail (bara jag ser):


URL (så att jag kan hälsa på hos dig):


Skriv en rad eller två...


Trackback