Alltså, jag hade inte haft något emot att vara Kamaji* just nu. Visst lär man sig att leva med endast en arm tillgänglig (eller noll), men fyra extra hade inte varit helt fel. Två till att hålla bebis (ibland kan tre behövas) och fortfarande ha fyra armar lediga till att diska, laga mat, äta, gå på toaletten, skriva, pyssla, hålla i telefonen eller en bok, plocka upp saker... Utan att lämna ifrån sig bebisen! Oh, the opportunities!