Ingen vill anställa en gravid

 
Arbetslöshet är aldrig något jag skrivit om i bloggen. Det har känts ointressant. Kanske till och med skämmigt. Folk har så mycket åsikter (fördomar) kring arbetslöshet och arbetslösa. Nej, det är liksom inte bara "att skaffa ett jobb". Alla har olika förutsättningar och det kan bero på så himla många olika saker. Men ändå står man där och känner sig helt värdelös då någon frågar "Vad gör du på dagarna då?" för femtioelfte gången. Det enda giltiga svaret är ju jobb eller studier, tydligen.
Men nu, nu skriver jag om det här. 

 
Först, lite historia: 
Tog studenten 2011 (med ett helt okej slutbetyg om det har någon betydelse). Var helt oförberedd på livet efter gymnasiet, blev typ oförmögen till att göra något alls då allt plötsligt låg i mina händer utan skolans trygghet. Jag var inte helt clueless, jag hade en plan, och då 2011 blev 2012 började jag jobba allt mer mot att uppfylla mitt mål. Det gick segt, men ett år senare hade jag i alla fall kommit halvvägs, om inte mer. 
Fast då kraschade jag emotionellt. Det tog över och jag släppte allt jag jobbat mot. Jag ville ingenting längre.

Sedan dess känns det som att mitt liv varit en stiltjé. Ett evigt velande. Fylld av omotivation. Planen jag hade gav jag upp. Det blev bara så. Och allt jag försökt med sedan dess har bara runnit ut i sanden.

Jag har försökt anpassa mig efter Arbetsförmedlingens krav. Jag har bestämt mig för att plugga, för att sedan ge upp den tanken. Jag har gått hos jobbcoacher och haft praktik. Jag har börjat hoppats, bara för att låta det dö ut igen. Har fått höra mer än en gång att "de" ska hjälpa mig, t.ex. på AF, och sedan har inget hänt.
Jag kanske varit lite väl naiv som faktiskt trott att jag ska få hjälp. Vill man något här i världen ska man göra det själv. Såklart. Jag får skylla mig själv att jag har extremt svårt med att komma igång med saker. Att jag har social fobi. Japp.


Jag måste erkänna, jag har inte varit jättebra på att söka jobb. Jag har haft perioder av "Blöh, vill inte jobba, kan inte" och det är inte direkt något jag är stolt över och gått och skyltat med. Men jag kan inte direkt ta tillbaka det nu.
Och jag har varit kräsen. Det får man ju egentligen inte vara, men jag känner att det är viktigt att kunna trivas på sitt jobb. Jag vill inte bli depremerad på grund av ett jobb. Min pojkvän blev det av sitt förra jobb, och det följde med honom hem, påverkade oss båda. Det är inte värt det.

Sommaren 2013 jobbade jag på ett äldreboende. Ett jobb jag sökte för att göra alla andra nöjda. Like, "Hey, nu har jag sökt ett jobb som jag troligtvis kommer att få, nu är jag inte värdelös längre". Jag hatade det jobbet. Tredje inskolningsdagen vaknade jag med ångest och Kim fick nästan släpa mig från sängen till bilen. Men jag kom bara halvvägs, jag klarade inte av att gå dit. Spenderade hela dagen på en parkeringsplats.
Jag kunde ha gett upp helt då, men jag kämpade mig genom den sommaren trots att jag vantrivdes och var ledsen varje dag. Jag är glad att jag gjorde det, men jag gör det inte igen, hur lätt det än är att bli vikarie inom äldrevården. Jag har testat det nu.

Jag vill ha ett jobb jag känner att jag kan klara av. Jag vet inte förrän jag testat, men jag känner ändå till mina förmågor. Säljare? På Telefon? Aldrig. Prata i telefon, ringa folk jag inte känner, vara extremt utåtriktad? Grinar nästan vid tanken. De säger att enda sättet att komma över sina fobier är att möta dem, men man börjar väl inte spela på Hard om man är Beginner? Hur mycket jag än önskar att jag var den där supersociala personen, så är jag inte det, inte på långa vägar.


Men så... I november förra året fick jag veta att jag är gravid. Ända sedan dess har jag bara velat hitta ett jobb nu, nu, nu. Jag har hoppats på att i alla fall hinna några månader innan jag får barn. I mars var jag grym på att söka jobb (jämfört med tidigare). Jag har både velat och gjort. Jag har varit hoppfull och stolt över mig själv att jag faktiskt tagit tag i det. Jag har varit mindre kräsen. Matbutiker, parkarbete och städjobb. Sånt jag känner att jag skulle kunna klara av, och har mer eller mindre intresse av.
Men nu är det bara tre månader kvar till BF och under april har hoppet bara runnit av mig mer och mer. Ingen vill anställa en gravid. Ingen anställer någon som bara kan jobba i högst tre månader. Och jag går snart in i Fas 3 på Arbetsförmedlingen. Gahhhh! Jag är less på att vara hemmafru. Är less på att känna rädsla över att folk ska fråga "Vad jag gör" utan att kunna ge något vettigt svar (så snälla sluta fråga).

Men trots att jag sitter här helt hopplös har jag faktiskt lyckats få en jobbintervju imorgon. Det är ett sommarjobb på tre månader, och jag ska ha en bebis runt månadsskiftet juli / augusti, så jag har rätt låga förväntningar. Speciellt eftersom det är ett ganska fysiskt krävande jobb. Men jag har inget att förlora på att gå på en intervju känner jag. Det är ett jobb jag faktiskt vill ha, och om jag inte får det nu skulle det vara intressant även i framtiden.

mvh just-another-housewife



▾ ♫♪ sandra säger:

känner så mycket igen mig. Tog studenten 2012 och det första jag gjorde var att skriva in mig på af (som inte hjälpt ett skit) Fick ständigt söka jobb tills nu i november då jag fick mitt första riktiga extrajobb. Visst söker jag fortfarande men ingen annan vill ju ha mig tyvärr. Har mått så jävla dåligt över det men fan vad viktigt det är att prata om det. Har själv bara vågat öppna upp mig om det på min blogg en gång och du är så grym och bra som vågar prata om det. Önskar dig verkligen all lycka till <3

Svar: Nä eller hur, AF hjälper inte alls. Sist jag var där himlade handläggaren nästan med ögonen då jag sa att jag bara ville ha ett jobb... Like da fuck. Det känns som att de bara vill bli av med en och skickar vidare en till coach-företag... Blä. Najs att du ändå lyckats få ett extrajobb. Det känns verkligen så, som att ingen vill ha en, att en inte duger någonstans. Har för mig att jag läste det inlägget. Tack, detsamma!
Ida ☯ the sky under the sea

2015-04-29 ✖ 21:16:01
http://www.sandramusic.spotlife.se
▾ Kimmey säger:

Hoppas intervjun går bra iallafall :)

Svar: Det gjorde den :)
Ida ☯ the sky under the sea

2015-04-29 ✖ 21:59:14
http://bimbolie.blogg.se
▾ FrökenTV, bloggen om tv och film säger:

Känner igen mig i så mycket i denna text.. Hoppas intervjun går bra

2015-04-30 ✖ 00:00:53
http://efji.blogg.se/
▾ Julia Müller-Sandvik säger:

Lycka till! Min vän fick två barn p rad, "attvaramamma.blogg.se" - sedan separerade hon och hennes kille, hon fick FEM arbetserbjudanden som hon gillade och nu studerar hon till undersköterska medan hon jobbar lite på sidan.

Det kommer bli så himla bra. Du kommer älska barnet mer än något annat i världen, och så småningom kommer du älska ditt jobb näst-näst-mest. Det kommer gå!

Svar: Tack! Oj, vilket flyt ändå (kanske inte att separera, men sådant sker ju av en anledning). Hoppas att det löser sig för mig ^^ Tack för en peppande kommentar!
Ida ☯ the sky under the sea

2015-04-30 ✖ 06:26:49
http://lorissalovebomb.blogg.se/
▾ Ellie säger:

Det är ju alltid bra att gå på intervjuer även om man kanske inte får jobbet, om inte annat så kanske du lär dig nåt nytt och vet hur du ska bete dig på nästa intervju t.ex. :)

Svar: Lite så känner jag med :)
Ida ☯ the sky under the sea

2015-04-30 ✖ 08:31:09
http://elliemariah.tumblr.com
▾ Boel säger:

Gud vad bra och starkt att du pratar om det! Så himla viktigt!
Grattis till att du ska bli mamma, gud vad roligt!
Hoppas att intervjun går bra, åtminstone att de inser vilket KAP du är <3

Sv: Jajemän, så är det i Uppsala haha!
Låter himla mysigt det :D

Svar: Kände att det var dags :) Tack! Den gick bra, men fick tyvärr inte jobbet (pga gravid och kan inte jobba hela anställningsperioden). Tycker ändå det viktigaste är att jag KÄNDE mig nöjd (och intervjuarna var trevliga att snacka med).
Ida ☯ the sky under the sea

2015-04-30 ✖ 09:11:47
http://boelish.blogg.se
▾ Anna Röd - ★ Nörd & Filmskapare ★ säger:

Hoppas arbetsintervjun går superbra och att du sen hittar ett jobb du älskar <3 :)!

Gillade din haul, kanske ska göra massa vloggar och video och tjäna nån liten slant på det medan du är mammaledig/söker jobb :D?

Svar: Den gick bra, men fick tyvärr inte jobbet (pga gravid och kan inte jobba hela anställningsperioden) :) - - - Vad kul att du gillade den! Har några påtänkta vloggar/videos men vet inte om jag har tillräckligt mycket veiws för att kunna tjäna något på det :O Vill ju ha dem på Youtube.
Ida ☯ the sky under the sea

2015-04-30 ✖ 10:29:24
http://www.xn--annard-0xa.se
▾ SofiaMaria säger:

Håller tummarna för dig! :)
Sv. Du har helt rätt, de är inte ihåliga utan det är en lera i formen :)

2015-04-30 ✖ 12:42:09
http://sofiamaria.blo.gg/
▾ Ida D säger:

Tycker det är så jävla skit i den här världen att det alltid handlar om att jobba eller studera. Det är liksom antingen eller (ändå är så jäääädra många sjukt missnöjda med det de gör) och följer en inte det ska en behöva må dåligt också. Och så sitter en där och vet inte hur en ska ta sig vidare. Har aldrig själv vart bunden till arbetsförnedringen, men litar inte på systemet för fem öre. Nå, nu ska jag inte rabbla upp allt ;)

Min pojkvän är arbetslös och vi klarar oss ändå och så kommer ändå en massa frågor att varför gör han inte "nåt" för att göra annat räknas ju inte?! (med barn påkommande skulle ju saken kanske vara en annan förstås, min lön är ändå bara hälften så mycket som en "vanlig medelsvenssons" och jag förstår din frustration (kram <3))



Jag har tänkt fråga dig hur länge som helst (faktiskt flera år..) om du skulle vilja fixa en bloggdesign åt mig och som jag självklart skulle betala för. Du kan ju fundera på saken, om det skulle vara nåt.

Stor kram! <3

Svar: Alltså jag vill ju jobba/studera, men hatar att det är det enda som räknas. Var en gång hos en kompis med några jag inte kände, och en frågade vad jag gjorde. Svarade typ "Ja, är arbetssökande, är hemma mycket och ser på serier eller pysslar", fast långt ifrån så självsäkert som det kanske låter här... jag hatar den frågan. Han fortsatte "Okej... Eh... Men vad vill du göra då? Jobba? Plugga?". Gah. Orkade inte. Som om det var det enda som gick att prata om. - - - AF ger verkligen ingenting känns det som... de ba "Okej, du får gå hos en jobbcoach för vi orkar inte hjälpa dig, you're screwed anyways, hej då"... - - - Det är fint att ni klarar er ändå. Just nu gör vi ju det också, iom att Kim har jobb, men ändå, jag vill ju hjälpa till, speciellt nu när vi ska bli föräldrar. - - - Haha jo, fast vet inte om jag är så bra på det längre då blogg.se ändrat bloggdesigns-systemet... Har varit tvungen att fixa "infinite scroll" på mina andra bloggar för att få det att funka med mina gamla mallar (jag vill att min gamla blogg ska funka trots att jag inte skriver där mer). Kan absolut inte bgöra en design från grunden :/ ... Så får fundera på saken, men kul att du frågar iaf! Hade ju tänkt fixa en ny till mig själv också... men har inte orkat x)
Ida ☯ the sky under the sea

2015-04-30 ✖ 19:27:18
http://idreaido.blogg.se/
▾ Ida D säger:

Ja, eller hur, folk är så låsta i sina tankegångar.

uscha, arbetsförnedringen.

Ja, det förstår jag verkligen. Jag hoppas du finner en väg på ett eller annat sätt :)

Ja, jag vet, jag blev typ ännu mindre pepp på det då när de ändrade, haha, nu har jag ingen lust alls att leka med det. Jao, du kan ju se :)

2015-05-09 ✖ 18:48:49
http://idreaido.blogg.se/

Lämna en kommentar!
Det är okej att ha egena åsikter, även om DU HAR FEEEEEEL!
Och till alla som känner för att vara taskiga: buy a cat & GTFO.

Ditt namn:
Hänger du här ofta?

E-mail (om du vill):


URL (så att jag kan hälsa på hos dig):


Oh shit, what's in the bucket?


Trackback