Första advent har gjort entré och december står för dörren. Julen är här och med det även de uttjatade jullåtarna. OH NO! Vilken tur att jag har letat reda på ett gäng jullåtar som faktiskt är BRA. For real, LYSSNA! All I Can Give You till exempel, den är så fin att jag lyssnat på den sedan oktober.

Jason Lancaster - All I Can Give You ❣ The Maine - Santa Stole My Girlfriend ❣ New Found Glory - Nothing For Christmas

Relient K - Merry Christmas, Here's To Many More ❣ The Ready Set - I Don't Wanna Spend Another Christmas Without You ❣ Jeremy Lister - Santa's Lost His Mojo

 
All Time Low - Fool's Holiday ❣ Never Shout Never - 30 Days ❣ Set It Off - This Christmas (I'll Burn It To The Ground)

Enuff Z'Nuff - Happy Holiday ❣ Yellowcard - Christmas Lights ❣ Blink-182 - I Won't Be Home For Christmas

Hela listan med bra-och-helt-okej jullåtar: Santa stole my playlist

Mina naglar har varit helt omöjliga hela hösten. De hatar mig, och jag hatar dem. Blöh. Så det har varit 0% kul att lägga upp bilder på mina naglar här. Varför går de av och fular sig hela tiden?!?!

Denna manikyr gillar jag. Typ. På håll (för då ser man inte mitt kladd med Seche Vite och hur överlacket har krymt glitterlacket). Det är OPI The Living Daylights från den James Bond-inspirerade holiday-kollektionen 2012. Älskar den kollektionen. Älskar det här glittret. Det ser ut som ett bokeh-foto av city lights.

 

 

Några få bilder från Gällivare (i lördags). Vi var uppe på ett berg / fjäll. Superfint irl, men svårt att fånga med mobilkameran. Såg en uggla på vägen hem ♥ Den flög över bilen och satte sig i en grantopp. Så fin.

Bildkällor: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

Nu har det blivit dags för den näst sista delen av Musiklistan. Här är del 9.

The first random song that comes to me - cRaZie$ ♦ I Fight Dragons
Allt med den här låten känns random. Stavningen på låttiteln, låttexten... Jag tror detta var en Spotify-rekomendation, så jag har heller ingen aning om vad det här är för band egentligen.

A song I know all the lyrics to - Heartbreak Girl ♦ 5 Seconds of Summer
Brukar sjunga denna i duschen, heheh.

A song from a movie - Say Goodbye Hollywood ♦ Eminem
Denna är med i slutet av Alpha Dog som är en av mina favoritfilmer. Den är så himla tragisk och bra och... Gah! Them feels. Låten fastnade jag för direkt första gången jag såg filmen.

 

A song with a number in it - 21st Century (Digital Boy) ♦ Bad Religion
Tycker den här är skön och lite småkul. Såg Bad Religion live i somras på Bråvalla bara för att få höra denna.

A really short song - Internude ♦ Eskimo Callboy

Eskimo Call boy kan det här med skitfula (fast oh-so-funny) låttitlar. Bästa interluden everrrr.

Worst Christmas number one ever - Mr Blobby ♦ Mr Blobby
"In the UK, Christmas number ones are singles that are top of the UK Singles Chart in the week in which Christmas Day falls" - Wikipedia
Orkade inte gå genom alla 61 låtar utan nöjde mig med de 23 senaste. Det fanns många dåliga, speciellt från 90-talet, men den här från 1993 var helt klart roligast. I don't even know.

A song that I think hardly anyone on this page has heard before - Mystery of You ♦ Red
Det här är en låt jag fastnade för 2011 via en drumcover av Cobus. Kolla in honom, han är grym. Annars är inte Red något band jag hört talas om.

A song that reminds me of a past event in my life - We Created A Monster ♦ Yashin
Jag gillar tre låtar av Yashin och detta är en av dem. Jag lyssnade mycket på dem i början av förra året då jag var riktigt mentalt ostabil och mådde skit varje dag. Så nu kan jag inte lyssna på dem utan att bli genomsyrad av känslorna jag kände då. Riktigt obehagligt och riktigt synd, för att det är bra låtar.

A song by an artist/band that I think is over-rated - Problem ♦ Ariana Grande, Iggy Azalea
Visst, Ariana har en grymt bra sångröst men alla hennes låtar (utom möjligen denna och en till) är skit.

 

We would win the next Eurovision if this was our song - Nobody's Perfect ♦ Hannah Montana
"Everybody makes mistakes. Everybody has those days. Everybody makes mistakes. Everybody has those days. Everybody knows what what I'm talkin' 'bout. Everybody gets that way! Hey!"
Word.

Har publicerat alla låtar från musiklistan h ä r

Är i Gällivare i helgen och hälsar på en kömpis. Det ligger SKITLÅNGT norrut. Helt amazed. Sist jag var här fattade jag aldrig hur långt norrut det faktiskt var. Nu vet jag. Jämfört med detta är Örnsköldsvik (staden där jag bor) inte alls norrland, utan snarare mellan-Sverige. Haha.

Dessa bilder tog jag sist jag var här. Det är uppe på ett berg / fjäll. Jag höll på att blåsa bort och grina ut mina ögon på grund av vinden. Not funny.

Nu har det gått ungefär en månad sedan jag gjorde tatuering nummer 3 och 4 och de börjar se ut som de ska. Den första är Deathly Hallows-symbolen från Harry Potter. Inga konstigheter där. Nu finns det ingen återvändo, potterhead for life ♥ Skulle vilja ha The Dark Mark också, på samma ställe som dödsätarna har sitt märke, men jag har redan en tatuering precis där (ni skymtar den i första bilden). Muh. Aja. Den andra tatueringen är en liten döskalle och betyder ingenting. Den är bara göllig.

Hade bara tatuerat underarmarna innan, vilket inte gör så ont. Överarmen var värre, och revbenen ytterligare lite värre. Från början hade jag tänkt ha Deathly Hallows på revbenen (och döskallen vid ankeln), men det såg bara skumt ut. Är glad att jag ändrade mig. Hade aldrig pallat den på revbenen. Kommer nog aldrig våga göra något stort där, haha.

Bilden har inget med inlägget att göra

Ganska ofta kommer jag på saker jag kan skriva om här, men ganska ofta orkar jag inte få det från idéer till skrift. Det har jag sagt förut. Men vissa saker jag vill skriva om platsar inte här på min blogg. Jag har en väldigt liten blogg, men alla som vill kan ändå läsa det jag publicerar här och då vill jag inte skriva vad som helst. Vissa saker är för personliga och privata för att signeras med mitt namn och ansikte, men jag vill ändå dela med mig av dem och få respons.

Fattar ni vad jag menar?

Starta en lösenordskyddad eller anonym blogg är inte ett alternativ här. Jag har en privat dagbok där jag kan skriva vad fan jag vill, och det tar för mycket tid och energi att starta en helt ny blogg med en någorlunda stor läsarskara för kanske tre ynka texter.

Jag tycker att det borde finnas en blogg som består av massa olika människors texter. Tankar, åsikter och upplevelser. Att när man vill skriva av sig kan man göra det, skicka in sin text och få den publicerad anonymt. Jag skulle läsa en sådan blogg. Typ som Le Love fast på svenska och utan någon nisch. Det kanske redan finns? Lemme know!

Wohoooo. Ska se The Hunger Games: Mockingjay Part 1 på bio ikväll med Kim ♥ Veckans höjdpunkt! Jag vet inte varför egentligen, eftersom jag inte gillar filmerna ens i närheten så mycket som jag gillar böckerna. Det faktum att jag älskar att gå på bio spelar nog in. Har förberett med texten HUNGERGAMES runt min hals (make your own från Bikbok) och bästa Marabou-chokladen som finns, nu fattas bara biomörkret och en fet popcorn. SO EXITED!

Kommer ni se Mockingjay på bio, hemma eller inte alls?

 

Hahahaha OMG. This. Kolla vad jag rotade fram ur ett avslägset hörn på Youtube. Det är min och mina gymnasie-kompisars briljanta Youtube-show vid namn Kick Ass Gang. Året var 2010, vi var 17 och gick i tvåan (oh well, Linnea är ett år yngre). Hoppas ni fattar att vi inte försökte vara seriösa för fem öre. Everything was for a laugh. Från början hade vi bara tänkt heta Awkward, Fail eller något liknande.

Episode 4 är den enda man kan se i HD. Det är förövrigt det avsnitt jag gillar minst. Jag tror jag gillar Episode 3 mest, men egentligen fattar inte hur vi kan ha 400 veiws vardera :O

Vi skulle släppa 7 avsnitt, men jag orkade aldrig redigera de två sista. Men eftersom det är fem-årsjubiléum till våren (shieesseeee, tiden bara flyger iväg) kanske jag ska klippa ihop något... Heheheheheh. Eller inte. Deras teman skulle i alla fall vara Dress up Fridays, Musik och USA.

 

I början av det här året började jag göra en ADHD-utredning (jag har gått hos en psykolog sedan juni 2013 av andra anledningar). Då min psykolog först föreslog att jag verkade ha ADHD (ADD) kände jag mig väldigt skeptisk, pga fördomar osv osv. Men ju mer jag fick veta om diagnosen, desto mer kände jag igen mig. Det kändes skönt att få svar på att vissa svårigheter jag har och har haft i livet grundar i något.

 

Lite "kortfattat", kännetecken för ADHD / ADD i mitt liv. (scrolla ner för att fortsätta läsa om utredningen)

› Är bra på att påbörja saker utan att slutföra dem samt skjuta upp saker, ibland till senare, ofta tills det aldrig blir av. Vet inte hur många ofärdiga teckningar jag har liggandes. För att inte tala om andra projekt och idéer...

(Det här inlägget började jag t.ex. skriva i lördags och övervägde att skriva klart det... eh... senare, istället för idag)

› Har alltid haft svårt för läxor och hemuppgifter. Skjuter upp dem till sista minuten och i vissa fall gör jag dem inte alls. Det finns för mycket som distraherar i hemmet (saker som är roligare).

› Dagdrömmer. Lever mitt liv mer i drömvärlden än i verkligheten känns det som.

› Glömmer ofta minst en sak då jag lämnar hemmet, trots att jag går genom allt två gånger. Förlägger också väldigt ofta mobilen. Därför har jag nu bestämt att jag bara får lägga den på köksbordet, vardagsrumsbordet eller sängen... Typ kanske, eventuellt, hehe.

 
› Har även väldigt lätt att förtränga tråkiga saker. Boka tandläkartid osv finns inte i min värld. Måste ha all hjälp jag kan få utifrån då, folk som pushar och påminner mig, och i vissa fall behöver någon sitta bredvid mig då jag har hemuppgifter eller viktiga papper att fylla i.

› Jag älskar att läsa böcker men har svårt för att finna ro till det. Jag gör det oftast bara om det inte finns något annat att göra, typ då jag reser eller är hos någon annan och har tråkigt. Kan inte läsa om någon pratar i närheten eller på en film / på tv i bakgrunden. Måste ofta läsa om meningar flera gånger och har svårt att förstå vissa saker direkt. Så. Himla. Drygt.

› Ibland kommer jag in i ett pepp-mode då jag känner mig glad och fokuserad och verkligen vill få saker gjorda. Saker som jag har bestämt är viktiga. Blir då extremt arg på att man måste avbryta för att äta, gå på toaletten och sova. Hallå, I ain't got time for that! Detta brukar hålla i sig i ett par, tre dagar.

› Blir rastlös väldigt lätt. De flesta vänner jag har (inklusive min pojkvän Kim) tycker det är kul att bara sitta en grupp och snacka över några öl, men jag klarar inte av det. Jag har svårt att bara sitta och prata i ett gäng. Blir så extremt uttråkad. Jag vill spela spel eller dansa eller dra ut på äventyr...
Och i vardagen måste jag alltid ha något att göra (tur att man i dagens samhälle alltid har tillgång till internet, där finns det massa kul), jag kan inte bara sitta still och vänta. Blir ju helt galen.

› Fast internet funkar ju inte alltid. För mycket stillasittande leder till damphumör. Då blir jag jättedryg och börjar sjunga (göra om låtarnas texter och göra till rösten) eller fjanta mig. Och det smittar av sig på Kim. Och då å blir jag irriterad. Tur att jag även lider av socialfobi så jag slipper utsätta folk jag inte känner för det, haha (men mer om det någon annan gång). Om jag blir så här en dag då jag inte lyssnat på musik brukar det hjälpa (musik alltså).

› Måste tydligen hålla kroppen sysselsatt hela tiden. Leker med mina piercings, snurrar på min förlovningsring, trummar på bordet, byter ställning då jag sitter väldigt ofta, vickar på fötterna, leker med pennor osv...

Nåväl, tillbaka till utredningen...
I september var utredningen klar och jag fick träffa en läkare. Mötet gick snabbt, fick bara svara på några frågor. Slutligen tyckte läkaren i n t e att vi skulle sätta en diagnos. Han sa att "Ja, visst har du drag av ADHD, men vi behöver inte ha bråttom med att sätta en diagnos. Du verkar ju klara av vardagen och så".

Håller med om att det inte är bråttom att sätta en diagnos. Att ha en diagnos är inte det vikigaste här i livet, men jag tycker ändå att jag har massa svårigheter och min psykolog håller med. När jag gick därifrån kände jag mig ledsen. Ja, jag hade varit skeptisk mot att jag har ADHD (ADD) till en början, men allt eftersom har jag accepterat det och känt mig "hemma" i den här diagnosen. Det kändes som att jag äntligen passade in någonstans. Men efter det här mötet kände jag återigen att jag är för annorlunda för att vara "normal" (ogillar att använda det ordet, men kommer inte på något bättre just nu), men för "normal" för att ha en neuropsykiatrisk diagnos...

Och jag klarar tydligen av vardagen? När han sa att jag gjorde det så tänkte jag att han nog har rätt, men snart kom verkligheten ikapp mig. Jag klarar inte av vardagen. Eller. Jo, jag städar och diskar. Men det är för att jag måste ha ordning runt omkring mig. Ordning och reda är viktigt för mig, var sak har sin plats. Oordning stör mig enormt, äter upp energi och då är diska det minsta jag kan göra. Faktum är att jag tycker att det är helt okej att diska. Musik gör det nästan kul. Och känslan jag får efteråt är riktigt fin. Samma sak med dammsugning.

Och om jag tar hand om viktiga papper? Just nu har jag ca 0,01 viktiga papper i mitt liv så hur ska jag kunna svara på den frågan? Betalar fakturor och räkningar? Ja, tillslut så, eftersom jag vet att det blir tråkigare om man INTE betalar. Men allt annat. Söka jobb. Jobba mot framtiden. Plugga Samhällskunskap. Nej. Nej. Nej. Hur gör man? Platsbanken gör mig helt luddig i huvudet. Samhällskunskapen rann ut i sanden. Ibland får jag ett hopp och en vilja att faktiskt ta tag i allt. Det varar i cirka en dag, sedan känner jag mest att this life is overrated, och räknar ner dagarna tills jag dör.
Jag vet inte om det är att klara av vardagen. Men jo, jag är ju vid liv i alla fall.

Vi bestämde i alla fall att jag skulle få börja i en grupp för vuxna med ADHD, och dit går jag en gång i veckan nu. Vet inte hur mycket det ger, but whatever. Uppskattar att få träffa andra med samma / liknande svårigheter. Då detta är över ska jag få träffa läkaren igen, och då får vi se vad som händer.

 

För det är ju den tiden på året då Punk Goes släpper nytt. Woah! En av höstens bästa händelser sedan 2011 för egen del. Här ovan ser ni bästa album-announcement-et ever (haha omg lol so funnnny, och sååå sant som de säger att det inte längre är punkband som gör dessa covers) följt av We Came As Romans' cover på I Knew You Were Trouble (originally by le Taylor Swift). Love it.

Punk Goes Pop 6 släpps imorgon. IMORGON?! OMG YES SO EXITED!

 

Här är tracklistaaaan.
1. Tyler Carter (feat. Luke Holland) - Ain’t It Fun
2. August Burns Red - Wrecking Ball
3. We Came As Romans - I Knew You Were Trouble
4. Upon A Burning Body (feat. Ice-T) - Turn Down For What
5. Set It Off - Problem
6. Crown The Empire - Burn
7. Oceans Ate Alaska - Drunk In Love
8. Youth In Revolt - Royals
9. Volumes - Hold On, We’re Going Home
10. Knuckle Puck - Chocolate
11. Slaves - Sweater Weather
12. State Champs - Stay The Night
13. Palisades - Happy

Jag gillar några av dessa låtar redan som orginal, men det brukar alltid vara kul att höra hardcore-versionerna.

Ni vet att i dessa tider av likes-before-life så är det mest åtråvärda att bli retweetad av sin idol eller få sin bild gillad av en kändis. Har detta hänt mig? Well. Typ. Kanske.

Detta är det närmsta jag kan komma. Känner ni till det kanadensiska bandet Silverstein? De är bra. För ett tag sedan, nio veckor för att vara exakt (tack Instagram) gillade gitarristen Josh Bradford från nämnda band min bild på bebis-Jamie. Lord James Silverstein of Ås, first of his name. Yup. Det var rätt coolt. Hoppas han visade resten av bandet att min katt är döpt efter deras band #probablynot

Har ni blivit like:ade eller retweetade av en kändis?

Skulle ni sovit på något av dessa ställen? Om vi bortser från sängen, hehe..

Jag äääääälskar Fall Out Boy. De var mitt allra första favoritband som jag fangirlade över (tills Tokio Hotel av någon konstig anledning tog över, bytte verkligen ner mig där), och dagen då de kom tillbaka från sin hiatus var typ 2013 års lyckligaste dag. I höst har de släppt två nya låtar.

Centuries älskade jag från första stund. Videon är dessutom helbra. Älskar videos med handling.
Immortals är lite mer... lame, men den har verkligen tagit sig sedan första lyssningen. Numera blir jag bara glad av den. Den är skriven till Disney's kommande film Big Hero 6 (såg precis trailern, must seeee) och det märks. Soundet känns väldigt animerad-film-eftertext-ish.

Vad tycker ni om Fall Out Boy / de här låtarna?

Igår var det Farsdag och idag är det mors dag. Min mammas dag. Ja, hon fyller år idag. Därför var jag, Kim och min bror Stefan där på middag och fika. Asgott. Jag hade bakat rabarber-cupcakes som blev jättegoda, men som vanligt när jag använder recept från Linda Lomelinos blogg blir jag lite besviken på att det inte blir lika fint som hennes bakverk, haha.

Passade även på att låna mammas träningscykel då jag väl var där. Brukar gå dit ibland och cykla medan jag ser ett avsnitt av någon serie. Just nu är det Revenge säsong 3. OMG så spännande!

Bra måndag ♥

Naturell yoghurt med honung, kanel, linfrön och äpple. Mums.

Idag då jag åt frukost hittade jag två hårstrån i min yoghurt. Först ett grönt (mitt) och sedan ett svart (förmodligen Kims trots att han inte varit i närheten av min frukost). Detta är mina observationer:

Om man ser ett hårstrå i sin mat sänker det äcklighetsfaktorn med 15%* jämfört med om man inte märker det förrän det nått munnen. Om hårstrået inte är sitt eget sänks äcklighetsfaktorn med ytterligare 15%. Är hårstrået blont, brunt eller svart är risken högre att bli äcklad än om hårstrået innehar en glad, färgig färg så som grön, blå eller rosa. Sammanfattning: Alla som planerar att tappa hårstrån i maten borde färga håret färgglatt. Typ**

*Siffrorna är ungefärliga och kanske till och med helt irrelevanta
**Det här inlägget kändes vettigare i mitt huvud.

Btw, kul att ni gillade mina bloggidéer i förra inlägget! Nu har jag mer motivation till att ta itu med listan. Ett par ämnen lär dyka upp till veckan.

I och med arbetslöshet och ohändelserikt liv får jag ofta bloggtorka. Inte så jättekul. Egentligen är jag rätt fantasifull och skulle säkert kunna skriva en text om precis vad som helst. Inklusive dammtussar och smulor i sängen. Men det vill jag helst inte.

 

I alla fall, då jag kommer på mer vettiga saker att blogga om skriver jag hastigt ner det i en anteckning på min telefon. Ni ser den här ovan. Grejen är att då jag har bloggtorka (aka inget aktuellt att blogga om) och känner att jag ändå v i l l blogga, så väljer jag att ignorera alla mina bloggidéer. De som existerar just för sådana tillfällen. Tänker bara "Ahmen orkaaaa liksoooom".

Så jag frågar er. Är det någon av dessa "topics" ni skulle vilja läsa / se ett inlägg med? Jag vet att vissa saker inte alls förklarar vad jag har in mind meeeen, hehehe... Det är obviously en salig blandning i alla fall. Vissa vet jag inte om jag hellre vill göra som videoblogg eller i text-form.

Eller så kanske ni har egna idéer? Något ni vill att jag ska blogga om? Typ önskerubriker, fast ändå inte. I dunno. Please help me. Give me pepp. gfsz,hjb

Update. Länkar till de inlägg jag hittills skrivit.
› Centuries
› Jamie hittar bra ställen att ligga på
› ADHD
› HTTK snapchat
› Filmer man kan se om och om igen
› Ta bort glitternagellack
› Serier jag sett

› Armband early 2000

› Semitransparenta bilder
› Tokio Hotel (minns inte vad min tanke var egentligen, men här är ett inlägg som innehåller Tokio Hotel)
› Vad gör man då det gör ont?
› Min syn
› Pappa
› Mitt hår

› Fula sandaler (skulle handla om att jag blivit kär i Birkenstocks, but this is close enough)

Igår snöade det hela dagen. Blött och äckligt. Imorse då jag vaknade hade allt frusit. Åh, inte vinter redan. Snön är okej, men inte isen. Berget ovanför oss är i alla fall hur vackert som helst.

Då jag var liten fick jag inga husdjur. Jag ville ha en katt och senare även ormar, men mamma sa alltid bestämt nej. Då jag var tolv år och gett upp husdjursdrömmen fick mina kusiners kaniner ungar. Några var bruna, några svarta och en var ljusgrå med color point-täckning (skitsöt). Min. Så tillslut gick mina föräldrar med på att ge mig ett husdjur.

Mina kusiner kom med en kaninunge av varje färg trots att jag redan bestämt mig för den grå (som med tiden blev brunfläckig). Fluffi skulle han heta (fast vi trodde det var en hona då). Vi behöll en svart också, till min lillebror (fast egentligen var det mamma som inte ville att min skulle bli ensam). Min lillebror var inte direkt nöjd över sin kanin-överraskning till att börja med, men snart var han mer intresserad än jag. Men först, namngivning. Rabblade upp hundratals namn, men då inget namn dög till den svarta blev jag tillslut less och sa:
"Okej, din får väl heta Fluffi då så heter min Nasse!".
I don't even know.

 

Tyvärr orkade inte vi umgås med kaninerna lika mycket som vi borde ha gjort. De var ute året om, hade en stor bur (snarare inhängnad med hus hälften av tiden), men som tonåring var jag inte direkt något fan av att vara utomhus och leka med dem. De gjorde ju inte direkt något mer än att äta, bajsa och skutta runt lite sparodiskt, och dessutom hatade de att bli buren. Med det sagt vill jag påpeka att vi självklart tog hand om dem. Min bror och jag turades om att ge dem mat på morgon och kväll och på sommaren plockade vi så mycket maskrosblad (och andra växter de gillade) vi kunde. Vi var bara inte så sociala med dem, och det blev inte direkt bättre med tiden.

 

Nasse blev sju år. Han dog den 12 februari 2013. Han hade haft fel på synen (blind såg det ut som) ett bra tag innan dess. Efter det förväntade vi oss att Fluffi också skulle dö. Men han gjorde aldrig det. Så i och med att vi en efter en flyttade hemifrån (jag förra året, pappa i vintras, mamma nu senast och snart lär väl även min bror göra det) gav vi bort honom till en liten bondgård (eller vad man nu ska kalla en gård med ladugård och massa djur) som har varit vänner till familjen i många år, bidragit med hö osv. Vi vet att man egentligen inte bör flytta på en gammal kanin, men in the end så hade vi inte mage att avliva honom. Det var liksom det som var alternativet.

Mamma har berättat att han har en egen bur och bor granne med andra kaniner. Detta var ungefär en dryg månad sedan och jag t r o r att han fortfarande lever och har det så bra en åttaårig kanin kan ha det. Jag lär väl aldrig få veta.

Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av det här inlägget, mer än att möjligen säga hej då för sista gången.
De var ändå mina första husdjur ♥

Hahahahahhaha. Jättekul. Inlägget jag skrev igårkväll (via telefonen) publicerades inte. Det sparades inte ens i utkast, trots att jag "sparade" flera gånger. Fuck you blogg.se-appen. I am fornever greatful.

Anywhore. Igår firade jag Halloween med Kim, Harriet, Izabell och Jerry hemma hos oss. Och eftersom alla (tre) krogar också firade Halloween passade Izabell och jag på att gå ut, till Merry Can. Blev helt glad över att så många (nästan alla) var utklädda. Läskigt dessutom. Roligt.

Jag var Sailor Moon! Min barndomsidol, hehe. Det lyckades Blubb och Ellie lista ut redan i det här inlägget. Izabell var Wednesday Addams, Harriet en skolflicka och Kim Chris Motionless från Motionless In White.
Det var en hel del som kom fram på krogen för att berömma min utklädnad, fick till och med en kram av någon och en annan började sjunga Sailor Moon-introlåten bakom mig. Aw. Blev bara less på peruken som halkade bakåt hela tiden och därmed även tiaran. Annars är jag nöjd ♥