Det är andra gången jag bär OPI Yodel Me On My Cell nu, lacket jag fick av min bror i julklapp. Första gången bar jag det som det var, men denna gång kände jag för att ge mig på en diskret, ganska elegant (om jag får säga det själv) nailart. Det händer inte ofta, eftersom jag inte är mycket för nailart, såvida man inte verkligen behärskar det. Sedan satte jag dit en sån där liten plupp.  En rihne stone-plupp.

Grundade hela nageln med två lager av OPI Don't Burst My Bubble. Då det torkat tejpade jag nageln och målade två lager av Yodel Me On My Cell innaför markeringen. Toppade med Seche Vite, för att det är det bästa topplacket som finns.

PS. Tycker att Yodel Me On My Cell är mörkare och mer grönt på riktigt.

Året 2013. Hej. Heller ska jag säga hej då? Det här med årsresuméer, klart man (jag) ska göra en. Det har varit tradition sedan 2009. Jag gjorde faktiskt en vid förra årsskiftet också, fast den kom aldrig ut i bloggen eftersom det nya året (2013) inte började på bästa tänkbara sätt. Det fortsatte i samma spår. Tvåtusentretton alltså. Kanske därför det dröjt så länge innan jag tog tag i det här projektet. Årsresumé 2013. För att det tagit emot, för att jag bara vill bort från det som var. Men jag kan inte låta bli att undra en sak så här i efterhand. Hur kan jag hata något så mycket, då det ändå innehöll så mycket bra?

Ni får göra som ni vill om ni orkar läsa eller inte. Annars kan ni ju bara kolla in bilderna. Inte för att de säger så mycket egentligen, men de flesta verkar ju bara bry sig om dem. Hahah. LOL. Vad bitter jag låter.


Januari
Året började så dåligt det bara kunde. Psykiskt mest. Allra första dagen hade jag mordtankar, fast nu vet jag ju att det är normalt. Det heter L’appel du vide och gick över då jag nyktrat till.
Januari i helhet var en skitmånad. Fantiserade om en lösning på alla problem, som jag kallade ”The new truth and the better” och var allmänt less på Örnsköldsvik (ändå är jag kvar här, fortfarande). Den sista veckan hade jag feber och sov mest.
En del bra saker lyckades jag i alla fall skrapa ihop. Som att jag stod på en snowboard för första gången i mitt liv (gick inte så bra) och att jag bakade 70 munkar med Kim (i fritös, inte en sån där lame donut maker). Hade sista dagen av den där utbildningen på Miroi. Så festade jag lite med bekanta och upptäckte scenen på Merry Can, har haft många roliga kvällar på den scenen under året. Till sist var jag i Stockholm för att se Asking Alexandria för andra gången. Det var efter konserten jag fick feber.


Februari
Månaden började precis som den förra slutade. I feber. Lyckades smitta Kim och vi var sjuka tillsammans hela första helgen. Det dåliga i huvudet fortsatte också. Såg ingen mening med livet. Och trots att jag skyllde det mesta på Kim, så såg jag heller ingen mening med livet utan honom. Det kändes som att allt i mitt liv kretsade runt honom. Mitt emotionella kaos dränkte mig. Hela tiden, varje dag. Var desperatare än någonsin efter att bara få försvinna och börja om hela mitt liv. Då jag var hemma lekte jag mest pundare och åt saker med hasch i. Och så dog min kanin Nasse efter 7½ år. Och som om inte det vore nog blev jag sjuk igen. Inte bara feber, utan även halsfluss. Bajs.
Fast Fall Out Boy kom tillbaka från sin hiatus med låten My Songs Know What You Did In The Dark. Ett litet lyckopiller. Men inte ens musiken kunde rädda mig från det jag kände. Många låtar fick mig till och med att bli illamående. För att de påminde om saker. Började se Gossip Girl igen, från scratch. Köpte årets första nagellack fast jag lovat Kim att inte köpa nåt förrän vi flyttat ihop. Kunde inte låta bli. Och min käraste mormor fyllde 92 år, och jag var glad över att Kim ville följa med och fira henne.


Mars
Hade sleepover hos Harriet med tjejerna och jag blev asweird av en blandning av penicillin, hasch och vodka. Blev ett jävla bipolär-vrak, undiagnosed of course. Någonstans där slutade jag blogga också. Anledningen var för att allt kändes så här: nothingness, ville bara dö. Började smida planer om att försvinna, rymma, fly. Blev ju uppenbarligen ingenting av den planen. Arbetsförmedlingen placerade mig hos Personal Partner, vilket var ett skämt (inte för att jag skötte det så bra heller, men det var så jävla oseriöst).
Köpte en fin grön bikini för att matcha Kims badshorts på badhuset. Det var ungefär då jag fick något fel. Har aldrig skärt så djupt. Blev glad över att jag bara vägde 54 kg, för att det betyder close-to-undervikt till mina 172 cm.
Quote från mars: ”Alla mina vänner har blivit tråkiga”. Inte för att jag var så rolig heller. Bara jättedeprimerad.
Fin skit: B&J's med peanutbutter och BMTH's nya album Sempiternal. Så köpte vi massa citrusfrukter med konstiga namn på ICA. Sweetie Oroblanco var namnet på en av dem. Re-created min och Kims första dejt på exakt samma datum som då = bio i Umeå den 27:e mars. Sist men inte minst åkte jag till Borås/Göteborg med Amanda för att besöka hennes bror David med familj (Amanda och David är mina kusiner).


April
Mötte månaden nere i söder med Amanda, som jag nämnde ovan. Då vi gick på tåget hem från Götet var vi de första passagerarna på tåget, häftigt. Vi båda läste Fifty Shades of Grey (som vi var överens om var dålig) och drack frappé från Starbucks.
Det första jag bestämde då jag var hemma i Övik igen var att jag ska befinna mig i USA på min nästa födelsedag. Min bror blev 18 och Kim och jag fixade bästa födelsedagspresenterna till honom. Fritös, strips, minigrill, grillkorv och grillkol. "Bästa födelsedagen ever!", sa min bror.
Because of reasons försökte jag och min BF ha en paus från varandra för att se om det funkade. Var fortfarande mer än arg på mitt och hans och allas förflutna, men även på mig själv och mina så kallade vänner. Den veckan funderade jag seriöst på att bli eskort. Hade en välbehövlig fika-dejt med Harriet på UH, men då hon lämnade bröt jag ihop och låg på biltaket (ja, på biltaket) och stirrade upp i himlen tills Kim kom. Någon dag senare hade jag det värsta undiagnosed-bipolar-dissorder-moment någonsin.
Fick ett sommarjobb. Men anledningen till att jag ens gick på rekryteringsträffen var för att göra alla andra nöjda. Är ändå glad att jag gjorde det.
Var på lägenhetsvisning av finaste tvåan i Ås och en vecka senare skrev Kim på kontraktet, därför började jag packa ihop hela mitt flickrum. Wohoooo. Flytta hemifrån! Helgen innan sista april spenderades i Skellefteå för att fira Linneas födelsedag.

Puh. Det var första delen. Om jag ska vara helt ärlig känns det lite befriande att ha skrivit detta. Take care ♥

Kolla in denna vackra skapelse! Landade i postlådan idag. Fina Of Mice & Men senaste konstverk. Så helbra album alltså. Min fina pojkvän köpte albumet på LP till oss, because it's soooo fancy. Och för att Of Mice & Men är ett superbt band. Om jag inte får se dem live snart avlider jag (men bara nästan).

Ps. Nedre bilden är redigerad av mig, med ett foto av LP'ns innehållsförteckningen som bakgrund.

Tänkte dela med mig av dagens inlägg i Bloggutmaning365. Publicerar ju inte de inläggen här, utan i en underblogg. Denna vecka är temat Sociala medier, och dagens fråga lyder:

 

027. Är du noga med vad för slags bilder och information du delar med dig av (och inte) på sociala medier?
På Facebook är jag det. Är inte så aktiv där, men då jag vill få ut något personligt brukar jag använda mig av rader ur låttexter. Vill inte outa mig konkret där helt enkelt. Och då jag ska välja profilbild är jag mer noga för vilken bild jag väljer, än till exempel här på bloggen.

Sedan finns det vissa event jag skulle vara försiktig med att lägga upp bilder från. Begravningar till exempel, sjukhus, personer jag inte känner så väl, barn. Så ja, det finns en del bilder jag inte vill publicera, men då gäller det oftast av respekt för andra. Jag minns att mamma inte ville att jag visade bilder av julbordet, på den tiden jag använde Bilddagboken. Fattade inte vad som var fel med att visa vår mat, haha. Raderade i alla fall direkt. Handlar det om mig själv och det som är mitt är jag inte däremot så strikt.

Jag har inga problem med nakenhet, det är skillnad på porr och ett fint foto. Ibland är foton till för att visa upp något, ibland är det bara en form av konst. Ibland verkar det mer okej att visa bilder på sig själv i bikini bara för att man står på en strand, men skulle det vara underkläder i sitt eget hem så reagerar folk. I don't bother. Det beror mer på vad det är för slags bild än motivet tycker jag.
Är min valda bild provocerande? Är det porr, eller bara ett fint/fult foto?

På bloggen tillåter jag mig att ha mer frihet än på Facebook. Jag kan skriva personliga saker. Jag berättar det jag känner för. Tycker om att skriva, och det fina med språket är att man kan berätta samma sak på flera olika sätt. Oftast undviker jag att berätta personliga saker i detalj, ibland döljer jag ett budskap i diktliknande texter.

En sak jag aktar mig för är att uttrycka mig kränkande, vilket socialt media jag än befinner mig på. Det är okej att ha åsikter, men det är aldrig okej att mobba, vara rasistisk, homofobisk eller att bara allmänt bete sig som ett äckel.

Men. Nu har jag inte någon särkilt stor blogg. Mellan 20 och 50 läsare dagligen. Hade min blogg varit mycket större är jag ganska säker på att jag hade varit mycket mer noga med vad som publiceras och ej. Fast som Liie skrev, man vet aldrig vilka som snokar runt på ens sidor. Och de gäller vare sig man har många läsare eller bara några få.

Dagarna försvinner, men tiden går så sakta.
Allt som inte hände igår känns som en livstid sedan.
Imorgon är jag för ung, men idag för gammal.

Var hemma hos mina föräldrar igår och sorterade gamla leksaker och dylikt. Sånt om ska sparas versus sånt som ska bort. Därför blev det ingen bloggning, got caught up in this. Mycket roligare än vad jag trott.

Hittade mina Betty Spaghetti. SHIET! Hade glömt att de faktiskt en gång existerat i leksaksvärlden. Och så mina Barbies (ja, den som ser hardcore ut har jag stylat på äldre dar). Vad tror ni inte sitter på en av dem om inte min TATTO-CHOKER-RING! AHHHHHH! Tyvärr var den för stor för mina fingrar. Sist men inte minst tog jag fram mina W.i.t.c.h-tidningar. Ska spara alla. Älskade att rita dem då jag var yngre, och nu blev jag sugen igen. Att rita av dem alltså. Fast grown-up-version.

Så här såg jag ut en dag i somras då jag spatserade runt i Göteborg och på Metaltown (fast då i leriga kängor). Tycker den här bilden sammanfattar min stil rätt bra (om man nu kan säga att jag har en stil). Och så kan det ju vara trevligt att vila ögonen på något annat än vinterjackor så här års.

Jag älskar min katt så himla mycket.
Jag saknar att ha systemkamera så himla mycket.
#såhimlalesspåbajsmobilbilder


Nu har det gått så pass länge som 22 dagar av det nya året, men jag har fortfarande inte gett upp tanken på att publicera en årsresumé. Bloggade ju faktiskt nästan inget under 2013 så jag tänkte att det kunde vara trevligt. Januari är ju inte ens slut än. Tycker det är fritt fram för årsresuméer hela januari, speciellt då man har så sega tråkdagar som jag och inget vettigare att blogga om. Puss ♥

Än så länge har jag inga konsert-planer för 2014. Har en liten lista av bra band jag ännu inte sett, men om de intar Europa under 2014 vet inte jag. Finns också massa band jag vill se igen ♥ Typ A7X och WCAR och BMTH ♥ Vet i alla fall att jag vill på Bråvalla och Download i sommar. Gahhh.

Danisnotonfire-Daniel är himla awesome för att: brittisk accent + rolig + klockren + videor med igenkänningsfaktor 99,9 = vinnande koncept. Amen.

Så. Inatt hände Existential Crisis för 456 706 567:e gången i mitt liv. Hallå, alla har dessa tankar någon gång, annars ljuger ni, inte bara för samhället utan också FÖR ER SJÄLVA! Och inatt låg jag i sängen med Kim och grinade över att "Inget spelar någon roll för att alla kommer dö ändå" för att jag glömt bort vad jag blev ledsen över (säkert dumma tankar om äckel) från början.

Men det är ju så. Egentligen spelar ingenting i hela världen någon roll. Alla dör. Vi föds kanske för att leva, men vi föds också för att dö. Och sedan finns jorden inte mer och så var det med det. Ingen kommer att sörja jordens undergång, för att det kommer inte att finnas någon som kan sörja den. Så alla som säger att de bara tror på det logiska, det här är sanningen. Vi betyder inget i det stora hela.
Idag har jag ingen Existential Crisis så min hjärna bryr sig inte riktigt om texten ovan. Jag sitter inte och försvinner i filosofier över hela universum tills allt som är logiskt inte alls känns så logiskt längre. Inte idag. Men det är himla jobbigt då det händer. Man ba "Why am I even doing this, it makes no sense!" över vad man än håller på med. OBS. Kan framkalla illamående. Och så får man flashbacks över hela sitt liv och tänker "DET MÅSTE FINNAS NÅGOT STÖRRE ÄN DET HÄR LIVET VI LEVER OCH KOMMER ATT LEVA FRÅN OCH MED IDAG!". Och så går man och sätter sig i en garderob och stirrar ut i intet i ca 84 minuter.

Men som Gandhi sa: "Whatever you do in life will be insignificant, but it's very important that you do it because nobody else will."

Hej, jag heter Ida men på Instagram heter jag de4thbite. Adjö.

▲ Igår var Kim och jag bjudna på födelsedags-taco hos hans moster, sedan snodde hans morbror+Petra med oss till Umeå för att se ▲
The Hunger Games: Catching Fire (igen för min del) en timme innan filmen började (stresssss) och idag ska jag hem till mamma och pappa, wieeee.

Serien: Veronica (Kristen Bell) går näst sista året på High School. Efter att hennes bästa vän (Amanda Seyfried) blivit mördad och hennes pappa (Enrico Colantoni) blivit avsagd som länets sheriff, börjar Veronica utreda mysteriet bakom vännens död. Hennes pappa öppnar en privatdetektivbyrå, och Veronica extraknäcker även hon som privatdetektiv vid sidan av skolan, med ett nytt fall i varje avsnitt. Sedan är det självklart lite kärlek också (I ♥ Logan Echolls).

Filmen beskrivs så här på IMDb: Years after walking away from her past as a teenage private eye, Veronica Mars gets pulled back to her hometown - just in time for her high school reunion - in order to help her old flame Logan Echolls (Jason Dohring), who's enrolled in an unraveling murder mystery.


                  Förstår ni hur exhalterad jag är över denna film?????????!!!!!!++!!!!!!!!???!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!11112132qwserdfgc

                                   

                            PS. Filmen kommer förmodligen inte visas på bio i Sverige. Fucking hell. Jag drar till USA.

Bättre bilder på min senaste tatuering utlovades så snart den snyggat till sig lite, så tadaaaa! I loveeee. Det föreställer symbolen från The Legend of Zelda (for those who don't are educated enough to know, that's a video game by Nintendo - vet inte varför jag började skriva på engelska mitt i allt), och den symbolen föreställer en fågel (som egentligen är röd) med triforce där huvudet ska sitta.

Jag är inte direkt världens Zelda-nörd, jag har inte ens spelat i närheten av alla spel som finns. Jag har mina tre favoriter: Ocarina of Time, Windwaker och Twilight Princess. Jag tycker inte man måste vara en supernörd för att låta något finnas på sin kropp tills man dör. Det betyder i alla fall något. Något bra. Fastnade för Zelda då jag var runt 11 år och det är det enda spelet jag faktiskt kan hålla mig vid liv i längre än fem minuter.

Link-GIF via tumblr

Det här är ett gammalt nagellack från IsaDora, som till min lycka dök upp en snabbis förra våren. Ser ut som stjärnhilmen själv, och en stjärnbeströdd himmel är ju något av det vackraste som finns. Black Galaxy, som det heter, finns inte att köpa längre men tycker att det är värt att visa ändå. Har här målat två lager, samt ett lager Seche Vite över. Superblankt ska det vara!

Ida skrev ihop några frågor, fria för vem som helst att svara på. Till exempel jag. Ok let's go.

Vilket träd vill du ha i din trädgård?
Åh. Träd är fina icke-varelser. Har alltid varit lite kära i pilträden (tror jag att det är) som växer någonstans mellan Örnsköldsvik och Sundsvall (man ser dem efter E4:an). De är lite mysiga med sina bulliga former, så ett sånt vill jag ha. Björkar är också fina.

En tigerunge eller en björnunge i ditt hem?
Björn, björn, björn. Ibland brukar jag önska att björnar inte var vilda djur. Vill så gärna bara mysa in mig i deras päls, klappa på den, peta lite på deras runda, fluffiga öron och kanske till och med rida på dem om de är stora nog. Flickan och björnarna. Ja, jag är lite kär i björnar.

Hus mitt ute i ingenstans eller lägenhet i storstan?
En tjusig lägenhet i New York (alternativt någon annan amerikansk stad som jag ännu inte besökt, och kan därmed inte avgöra om jag trivs där eller inte). Har alltid bott i hus, ända fram till förra året och egentligen gillar jag friheten med det mer. Jag älskar också att ha möjlighet att med gångavstånd kunna avnjuta naturen. Men jag hatar att bo så långt bort från allt spännande (tex. så har jag drygt 50 mil till Stockholm där alla de bästa konserterna äger rum). Och om alternativet är "mitt ute i ingenstans", så blir svaret givet. Lägenhet i stor stad.

Vad hindrar dig idag från att nå dina drömmar?
Jag är inte ett något, men det är ändå vad svaret på denna fråga blir. Pengar kanske lite grann, men det står inte ivägen lika mycket som jag själv gör.

Din bästa plats?
Där jag slipper frysa. Nära Kim. Vatten. Uppe i ett träd. New York. Nära moshpiten på en bra konsert. I bergochdalbanor. Allra första badstranden i Köpmanholmen.

Om du skulle vara en känguru eller en giraff för ett år, vilket skulle du välja?
Utan att lägga större tanke bakom det hela, svarar jag giraff. De lär ha bra utsikt.

Dygnade inatt. En gång i tiden (igår) lät det som en bra idé för en som vill vända tillbaka dygnet. Kommer i alla fall inte ha några problem med att somna innan halv tre på morgonen i alla fall. Men. Det feels of today alltså. Känner mig ungefär som 100g maraujana. Så fort jag suttit stilla under massa varma och mysiga filtar längre än en kvart har John Blund varit där direkt. Dator och filmtittande har alltså bara varit att glömma. Likaså friska promenader i snölanskapet eftersom det har varit cirka femtioelva minusgrader ute idag. Trodde nästan att jag skulle vara tvungen att amputera mina ben efter en 29 minuterspromenad.
Dagens sysslosättning blev istället att leka fin inför filmkameran. Sminkade mig och trodde jag skulle få ihop något mer eller mindre användbart material. Hahahahahah. Nope. Det spårade.

PS. Råkade somna medan jag gjorde dessa GIF's. Verklighetsuppfattningen var ju vacker då jag vaknade. Om jag inte vetat bättre hade jag trott att jag gick på tunga droger.

via http://www.studded-hearts.com/2014/01/home/

Inredningsporr! Medan 73% av bloggsfären sitter och dreglar över fashion week typ - boooooooring - så riktar jag mitt dregel mot detta. Åh alltså, vill bara packa väskorna nununu och våldgästa dessa lägenheter tills ägarna ba YIELD! I YIELDED! *Game of Thrones reference duh* och ger upp deras hem till mig för att jag inte kan sluta ha sex med tegelväggarna som gömmer sig bakom de bedårande platsbygda bokhyllorna. Jag älskar tegel inomhus. Avgudar den lilla beskärda del av tegel vi fått äran att ha i vår lilla lägenhet (skorstenspelaren som delar köket från vardagsrummet). I New York, San Fransisco eller London ska det vara. Villlllllllllllll.

Dag 5 - 5 saker du vill göra under 2014
Det finns en sak som jag i princip vill mest i hela världen just nu och det är... Läs mer.

Dag 6 - Vad vad populärt när du var liten?
♥ Britney Spears, hon som var så fin och sjöng Oh baby baby, how was I supposed to know, that something wasn't right here...

♥ Car carpet city. If you didn't have one, your parents didn't love you.

Dag 7 - Hur var du som barn?
Tystlåten och försiktig och blyg med stora drömmar. Älskade allt som var övernaturligt och bad ofta pappa berätta om... Läs mer.

Dag 8 - Var det något du gillade som barn som räknades "höra till det andra könet"?
Leksaksbilar. Fick en baklastare (en sorts traktor) i trä som min pappa byggt samt en liten blå... Läs mer.

Dag 9 - Om du fick chansen att gå tillbaka till att vara barn igen, skulle du ta den?
Nej. Hur kul och enkelt och bra det än var att vara barn. Däremot skulle jag inte ha något emot att... Läs mer.

"Start the year off with an empty jar and fill it with notes of good things that happen. On New Years Eve, open it and see what awesome stuff happened that year."

Detta gjorde jag under 2013. Häromdagen tömde jag burken för att kunna fylla den med lappar även år 2014. Lapparna har jag klistrat in i en skrivbok för att kunna minnas allt det bra då jag känner mig nere. Är väldigt glad att jag gjorde detta, för att bli påmind om att även fast jag mådde dåligt så var inte allt skit förra året. Blev förvånad av hur mycket lappar det faktiskt fanns från de fyra första månaderna då jag mådde som sämst (det var därför bloggandet rann ut i sanden).
Silver linings. Mest små saker som betyder mycket. Glömde dock att lägga i lappen för min nya blogg (denna) som jag faktiskt är väldigt nöjd över.

Jag är frälst! Inte för att överdriva, men fantasy-gudinnan har återuppstått! Inte för att låta töntig, men jag har äntligen låtit mig själv träda in i denna värld. Inte för att låta nördig, men ja, ni fattar. Jag tycker den här serien är bra. Såg klart första säsongen igår och har den andra i beredskap.

Anledningar till att jag inte knäböjt inför the Iron Throne tidigare:
♦ Jag var rädd att det skulle sluta som då jag såg The Hobbit: An Unexpected Journey. Jag somnade i biostolen.
♦ Avsnitten är en timme långa, det vill säga 20 minuter längre än en normal serie.
♦ Prioritering. Så många serier, så lite tid. LOST, Revolution, Glee, 90210, Pretty Little Liars, Sleepy Hollow, American Horror Story osv. Måste bara se d e t d ä r först.

Längden var inte några problem. Drygt tio timmar avverkades på fem dagar. Och det fanns ingen risk att drabbas av uttråkelse eller rastlöshet. Så mycket info att ta in. Feed me! Och på Blu-ray-editionen finns det ett tillägg där man kan få se tecknade kortfilmer som berättar om historien som är aktuell i just den scenen. Hur bra?! Att jag sedan hatar typ alla karaktärer utom Arya, Bran, Eddard och Daenerys har ingenting med saken att göra. Fast nu börjar Daenerys bli dryg också...

 

Det här är stencoola Belugaria från Essie's Holiday Collection 2013, Encrusted Treasures. Älskar det! Ett väldigt annorlunda, punkigt lack. OPI släppte också ett nattsvart texturlack i sin Holiday Collection, men det som gör just detta mer intressant är det prismatiska glittret. Nackdelen med sandiga nagellack är ju att man fastnar med naglarna överallt, men i det här fallet är det värt det! Det var dock väldigt svårt att måla med, men tycker att jag lyckades få till det snyggt ändå. Två lager räcker gott och väl.