You're great though

 
 
Kvällarna. Jag vill sova, men jag fruktar att gå och lägga mig. Det är väntan. Och flykten från allt jag inte vill minnas men som kommer krypandes ändå. Men i natt grät jag mig i alla fall inte till sömns.
Mornarna. Då jag blir lämnad ensam inför ännu en värdelös dag. Det finns inget att hämta här. Sov mer, fly till det ställe som inte finns men ändå är så mycket bättre än verkligheten. Bara för att bli lämnad med ångest då drömlandet vägrar att finnas mer.

Nej. Jag vet faktiskt inte vad som är värst.

Men era kommentarer är i alla fall fina. Jag försöker inte ens. Ni är här för att ni vill vara här, och det är jag tacksam över.



▾ Twiggy Lundberg säger:

Kvällskänslorna där känner jag igen. Är likadan själv, särskilt ifall Krille går och lägger sig före mig blir jag sådär, men ååååh. Fastän jag kan ha varit hur glad som helst innan.

I'm here for you, you know *hjärta*

Svar: Yeah... Just därför brukar jag aldrig vilja gå och lägga mig efter Kim, om han säger att han ska gå och lägga sig får jag typ en klump i magen och måste följa med bara för att jag hatar att gå och lägga mig om han redan sover. Fast då vi går och lägger oss samtidigt vill jag ligga och prata eller så bara för att skjta upp själva insomnandet så länge som möjligt... Hatar det här. Bara för några månader sedan kunde jag somna direkt då jag blundade typ :/
I know, bestie
Ida ☯ the sky under the sea

2013-10-30 ✖ 17:49:52
http://zaloniaz.blogg.se/
▾ Amanda Persson säger:

fin bild :D

Svar: Tack!
Ida ☯ the sky under the sea

2013-10-31 ✖ 14:29:55
http://amandaperssons.se/

Lämna en kommentar!
Det är okej att ha egena åsikter, även om DU HAR FEEEEEEL!
Och till alla som känner för att vara taskiga: buy a cat & GTFO.

Ditt namn:
Hänger du här ofta?

E-mail (om du vill):


URL (så att jag kan hälsa på hos dig):


Oh shit, what's in the bucket?


Trackback